Ikväll har jag slagit på stort och gjort något riktigt spännande och roligt. Ni som har lätt för att bli avundsjuka kanske bör avstå från att titta på nedanstående video.

Strax innan var jag ut och luftade ben och lungor lite med en löptur runt Sätra. Jag vred upp tempot ytterligare ett snäpp jämfört med förra gången vilket tryckte upp medelpulsen en del, men kroppen kändes ändå ganska fräsch på slutet.

Löpsteget börjar kännas något mer naturligt efter 3 pass på lite drygt en vecka, men jag misstänker att tekniken är ganska kass. Det skulle vara intressant att få lite feedback från nån som kan det här med löpning.

En härlig sporthelg är till ända. Gårdagens löptur följdes idag av både ett kort men härligt pass mountainbike och en (alldeles för) spännande innebandymatch som vi till slut vann. Hela kroppen är skönt mör just nu och jag gissar att jag kommer sova gott i natt.

Den här veckan har jag hunnit med hela 8 pass vilket känns riktigt bra. Förra året vid den här tiden så hade jag en del småkrämpor och tröstade mig med en massa sötsaker som fick vikten att dra iväg i snabb takt. Jag lyckades inte ta mig ur den negativa spiralen förrän efter jul vilket gjorde våren jobbig eftersom det fanns massvis med fett att bränna bort.

Egentligen hade jag tänkt dra igång med spinning redan nu, men kan jag hålla igång löpträningen under hösten och vintern så tror jag det är lika bra att vänta med spinning till efter nyår. Jag cyklar ju ändå ganska mycket på pendlarcykeln och det vore toppen att bygga upp ett sug efter cykling som gör att jag orkar pressa mig extra hårt i vår.

Jag avslutar med en gammal bild från starten av Lida Loop 2007 som var mitt första långlopp. 26 grader varmt och strålande solsken. Jag längtar redan efter sommaren!

Lida Loop 2007, eliten på väg uppför slalombacken

Tänk vilken skillnad tre dagar kan göra. I onsdags när jag var ut och sprang kändes det som om jag släpade på ett kassaskåp. Löpsteget var tungt och stapligt, pulsen var hög och tempot var lågt. Idag fanns det lite klipp i steget och medelpulsen var ett slag lägre trots att jag ökade tempot från 4:43 till 4:29 min/km.

Målet med dagens pass var att hålla igång kroppen, bränna lite kalorier och vänja kroppen vid löpning som träningsform. Ska jag löpträna regelbundet i vinter så känns det vettigt att rulla igång lite försiktigt för att slippa dra på mig skador.

Imorgon är det match mot IBK Alba (deras C-lag, ”veteranerna”). Matchstart 18.00 på Träffen, kom och titta på spektaklet!

Dagens bild tagen strax efter en löptur runt Sätra där jag skrämde slag på både folk och fä. Precis innan jag gav mig iväg drog molnen ihop sig och gömde solen, och en halvtimme senare med bara 500 meter kvar av passet så började det duggregna.

Passet som sådant var ganska kasst. Jag kände mig lika lätt och spänstig som ett kassaskåp och pulsen var riktigt hög trots att det gick långsamt.

Beauty is in the eye of the beholder

Igår fick jag ont i benen redan efter en kvarts innebandyspel, idag lyckades jag träna både cykling och rinkbandy. Vägen framåt är allt annat än spikrak för mig.

Gårdagens benproblem tror jag kan bero på att jag missade att stretcha efter torsdagens innebandyträning och sen satt jag mest still i två dagar vilket fick ryggen att stelna till. Direkt när jag kom hem från matchen igår så drog jag i mig några Voltaren och stretchade extra noga. Jag stretchade även lite i morse när jag vaknade.

På eftermiddagen var vädret helt underbart med en nästan klarblå himmel och 9 grader varmt. Jag passade på att njuta lite av den friska luften genom att ta en kortare tur på cykeln. Det är riktigt fint och torrt i skogen just nu så om vädret tillåter blir det absolut några fler skogspass den närmaste tiden. Dagens tur blev ganska lugn även om jag försökte stressa på lite runt banan vid Testebovallen.

Ont i höften

Mina skridskor är i desperat behov av slipning vilket orsakade en fin vurpa. Jag lyckades naturligtvis landa på vänster höft, samma höft som jag under hela förra hösten hade ont i på grund av upprepade vurpor på is och innebandyplaner. Ett tag var det så illa att jag nästan bara kunde ligga på andra höften i sängen, alla andra ställningar gjorde ont. Jag hoppas verkligen jag slipper återuppleva den smärtan i år.

Igår deppade jag på grund av vädret och valet av film, idag deppar jag på grund av trasiga ben och en förlust i innebandy. Vi i Gävle Södra skulle åka till Arena Jernvallen och plocka tre poäng av Sandviken IBK. Det blev inte alls som jag eller vi hade tänkt.

Jag kände redan på uppvärmningen att det gjorde lite ont i benen, och en kvart in i första perioden tvingades jag kliva av eftersom smärtorna i benen blev för kraftiga. Det är samma problem som jag haft förut, alltså förmodligen någon slags nervretning i ländryggen som ger konstiga smärtor i benens muskler.

De få minuter jag spelade var jag, precis som resten av laget, bolltvåa och fick jaga snabbfotade Sandvikare. Tror inte jag var inne på något baklängesmål, men det berodde inte på skicklighet utan på tur.

Läs mer om matchen på lagets hemsida: Förlust mot Sandviken

Dagen har varit gråtrist och händelsefattig, och nu på kvällen har jag och tjejen varit och sett filmen ”Hämnden” som var deprimerande och händelsefattig. Kaka på kaka liksom, sitter och är deprimerad nu.

Hämnden

Imorgon är det innebandy för hela slanten. Vi i Gävle Södra ska åka till Arena Jernvallen och plocka tre poäng av Sandviken IBK. Matchstart 13.30, kom gärna och titta om ni inte har nåt bättre för er. (I ärlighetens namn så räknas det mesta annat, bortsett från självtillfogad smärta, som ”bättre för er”.)

Vad krävs det för att nå dit jag vill, att slåss om pallplatser 2012 i H40-klassen? Vilka uppoffringar behöver jag göra, hur hårt måste jag träna, och kan materialet ha någon betydelse? Många frågor utan tydliga svar blir det när man sitter och funderar på framtiden.

Jag läste för några dagar sen ett inlägg av Mikael S. Flockhart där han funderar kring ”Projekt 80”, alltså att nå upp över 80 ml/kg/min i syreupptagningsförmåga (VO2 max). Själv hade jag 58 ml/kg/min i våras när jag var till LIVI och testade mig. Nu ska jag förstås inte jämföra mig med Micke, men helt klart är att 58 inte räcker för att nå mitt mål.

Det positiva jag har med mig från vårens test är att jag utan någon riktigt bra vinterträning sörplade i mig 5.3 liter syre per minut. Jag hoppas och tror att jag med bättre träning i vinter ska kunna öka den kapaciteten något. Det som verkligen kommer ge effekt på syreupptaget är dock den planerade viktminskningen.

När jag var till LIVI i våras stannade vågen på 90.5 kg vid invägningen (med cykelkläder och två mål mat i magen). Lyckas jag pressa ner mig under 80 kg (vilket jag har som mål i vinter) så kan jag utan någon kapacitetsökning nå 66 ml/kg/min eller mer. Det räcker inte till en elitkarriär, men kanske räcker det till för att utmana om pallplatser i H40? Det är fortfarande 18 månader kvar som jag kan putsa på teknik, mjölksyratålighet och lungkapacitet. Kanske borde jag satsa på ”Projekt 70″ om jag får vara frisk och motiverad.

Vad tror ni krävs för att vara med och slåss om pallplatser i H40 2012?

Efter 15 dagar i rad med någon slags träning var det idag dags för en efterlängtad vilodag. Det var molnigt och blåsigt ute så det lockade ändå inte till någon utomhusträning.

Helt orörlig har jag inte varit eftersom jag uträttat en del ärenden med cykeln som transportmedel. Gissar på att det blivit nästan 2 mil på pendlarhojen. Bland annat har jag varit och tittat på mattor till nya lägenheten med flickvännen. Tror vi lyckades hitta en bra kombination, men det är svårt att verkligen bilda sig en uppfattning utifrån en liten utskuren kvadrat.

Trots träning drygt 2 veckor i rad så har motivationen hållit sig på topp vilket är ovanligt så här på hösten. Kroppen har inte känts sliten annars än i söndags då det verkligen kändes hur hårt golvet på Nynäs IP är (där vi spelade match på lördagen). Nu håller jag tummarna för att resten av hösten och vintern fortsätter i samma positiva anda vad gäller hälsa och motivation.

Gävle Södra IBC – Bollnäs/Hertsjö IBF, 13-6 (5-4, 2-0, 6-2)

Idag var det seriepremiär mot Bollnäs/Hertsjö IBF på Nynäs. De första tio minuterna ägde vi spelet totalt och det stod 4-0 redan efter 5 minuter. Halvvägs in i första perioden fick BHIBF tummen ur och började springa och kämpa vilket tydligen överraskade oss. Vi tappade vårt fina spel och började göra misstag och BHIBF kunde gå ikapp till 4-4 innan vi i periodens sista sekund lyckades peta in 5-4.

Andra och tredje perioderna präglades av utvisningar och ett spel som inte var bra men som vi ändå hade övertaget i. Det var tur att vi hade en engagerad matchcoach (Jonas Tidsjö) som höll oss på rätt spår även när spelet inte fungerade så bra.

Själv fick jag en assist och 7 minuters påtvingad vila, en 2:a för låsning av klubba och en 5:a för hårt spel. Jag blev väldigt förvånad när jag fick 5:an för jag tyckte jag stod still, men kanske satte jag ut höften omedvetet. 2:an var inte så mycket att snacka om. Laget fick sammanlagt 21 utvisningsminuter vilket vi inte har råd med mot bättre motstånd.

Den trevliga känslan i benen från igår satt kvar och jag hade bra klipp i steget ända fram till slutsignalen. Även om jag var rejält anfådd några gånger så var jag aldrig riktigt trött vilket är skönt.