Bilden visar bara en del av alla de kantareller som fanns på platsen. Skulle det inte bli ett dåligt svamp-år i år?

Jag försökte mig på att löpträna i lördags trots att ryggen redan innan kändes lite mysko efter för mycket bilåkande. Det höll bara i 300 meter innan benen började smärta på ett bekant sätt.

I min desperata jakt på nån slags (temporär) lösning så har jag plockat fram förra årets mest över-hajpade hälsopryl – en spikmatta. Vet inte om det hjälper, men det lär inte göra ryggen sämre i alla fall.

Hittade ett idolporträtt av mig på Erik Wickströms blogg. Bilden är lite oskarp vilket förmodligen beror på att jag körde så grymt snabbt att inte kameran hann med. (Obs ironi!)

Efter 9 dagar i rad på cykeln så är det idag dags för vilodag. Trots några kortare pass har jag lyckats skramla ihop drygt 38 mil i sadeln. Med tanke på att det regnar och åskar ute så känns timingen helt perfekt.

Förutom tur med timingen så har Magnus ”Gaastra” Eriksson hittat min pump som jag tappade för några dagar sen. Magnus hade tagit med sig röjsågen till Skidstavallen för att göra stigarna där lite trevligare att cykla på, och i samband med det hittade han pumpen.

Tack Magnus, både för att du hittade pumpen och för att du röjer stigarna!

Jag har hittat orsaken till gårdagens pyspunka. Det var ett litet hål i däcksidan som lät luften slippa ut, och latexgeggan som skulle täta hålet hade klumpat ihop sig till nån konstig formation.

Sen hade jag även glömt att skruva åt ventilen efter pumpningen vilket säkert hjälpte till att tömma däcket lite extra fort. Både jag och latexvätskan var alltså klumpiga.

Idag jagade jag en mörk sugga i skogarna runt Rättvik. Jag höll på i 2h36m utan att se skymten av den. Hur smart är det på en skala?

Mörksuggejakten 2011

Jag slutade på 17:e plats i H30-klassen och är ganska nöjd när jag känner efter. Innan start kände jag mig osäker på allt och dessutom var jag dödstrött efter att ha sovit dåligt och för lite. Det något blygsamma målet för dagen var att säkra start i fålla 2 inför nästa säsong. Planen var att ta det lugnt i startbacken och sen utnyttja mitt slätdrag på alla grus- och skogsvägar.

Halvvägs upp till Vidablick började osäkerheten släppa något eftersom jag plockade placeringar trots att jag ”bara” låg på 91-92% av maxpuls. Kroppen kändes hyfsad så jag vred upp farten lite och körde om en hel drös med folk sista biten.

På de efterföljande stigarna flöt det på ganska bra utan att jag behövde gå på rött. Tyvärr började det göra ont i ena låret på ett väldigt olycksbådande sätt och jag funderade ett tag på att bryta. Jag bet ihop till nästa grusvägsparti, och tur var väl det för när jag började mata på på grusvägarna så släppte sakta men säkert smärtan.

Strax innan första kontrollen började det kännas riktigt bra och jag vågade ligga på lite hårdare både på grusvägarna och i skogen. Den känslan höll i sig resten av loppet (med undantag för lite lätt krampkänning i Backa) och jag kunde utan större problem gå med de snabbaste killarna i de klungor jag hamnade i.

Med drygt 4 km kvar (och med bra position i klungan och torrt krut i benen) kände jag hur backdäcket sakta tappade luft, och strax efteråt blev jag tvungen att stanna och fylla på lite för att kunna fortsätta cykla. Påfyllningen räckte i ca. 2 km, sen fick jag ställa mig upp och lägga all vikt på framhjulet för att kunna cykla vidare. Detta fungerade hjälpligt (men otroligt långsamt) fram till sista kurvan innan upploppet, där kavlade jag av bakdäcket så att all luft pös ut. Med bara 2-300 meter kvar så sprang jag i mål ivrigt påhejad av en glad publik.

Jag tappade ca. 3 minuter på problemen med backdäcket, men om jag räknat rätt så hade det ändå inte räckt för att bli uppflyttad till fålla 1.

Länkar

• Resultatlista (från Mörksuggejaktens hemsida)
• Notisen i min träningsjournal: Mörksuggejakten 2011

Imorgon bär det av till Rättvik och min femte raka start i Mörksuggejakten. Formen är inte på topp efter de rygg- och benproblem jag haft och känslan i kroppen varierar vilt från pass till pass. Jag vågar därför inte sätta några svåra/hårda mål utan nöjer mig med att försöka säkra en plats i fålla 2 inför nästa år.

Mörksuggejakten är en bana som passar mig bra med mycket grusväg och inte så stökiga stigar. Fungerar kroppen bra så hoppas jag kunna köra ungefär lika snabbt som förra året. Det gäller bara att överleva backen upp till Vidablick, en klättring som ger mig en del ångest så här dagen innan.

Efter att ha provat allt och lite till visade det sig till slut vara växelreglaget som var utslitet. Jag hann byta vajer, hölje, kassett, kedja och växel innan jag till slut hittade det verkliga felet. Hade ett lite äldre XT-reglage hemma som nu sitter på vilket betyder att jag får klara mig utan de mycket trevliga multi- och instant-funktionerna som finns på XTR-reglagen.

Idag tog Jesper med mig på en stigtät tur till Högbo och hem. Det blev en hel del stigar och vägar jag aldrig cyklat förut, bland annat bitar av OK Hammarens ”tisdagsrunda”. Vi hann även med att köra lite vilse i närheten av Mackmyra, men det löste sig ganska snabbt. Det blev en riktigt rolig och skön tur i det fina vädret.

Smolket i glädjebägaren är att min bakväxel fortsätter trassla trots nytt hölje och ny vajer. Nästa sak jag ska prova är att byta rulltrissor på bakväxeln, och om inte det hjälper så byter jag hela växeln.

Dagens pass blev ovanligt lyckat. Trevligt sällskap, bra väder, jobbiga intervaller och rolig teknikträning. Jag hängde på Emil Linde och Jesper Hjortsberg när de körde intervaller i E4-backarna vid Skidstavallen. Tre intervaller med tre varv per intervall blev det, med omvänd körriktning på en av intervallerna.

Jag hängde med hyfsat länge på första intervallen innan jag tvingades släppa, men på andra och tredje intervallen gick det tyngre. Var ändå inte så fasligt långt efter så formen är nog inte riktigt så urkass som jag trott. Det verkar främst vara central kapacitet som saknas vilket inte är förvånande då jag slarvat med intervallträningen i sommar. Motivationen har saknats för att pressa mig själv till max, mycket på grund av osäkerheten kring ryggen/benen.

Efter intervallerna tog Emil med oss på lite teknikträning. Det blev några riktigt kluriga stigar på väg till Hilleklack, och sen lite snurrande bland stenblocken där innan vi rullade hemåt. Emil var hur säker som helst och fick värsta stupen att se ut som barnlekar. Jesper testade de flesta svårigheter och lyckades ganska bra. Själv fegade jag ur alldeles för mycket men tyckte ändå det var roligt.