Ingen normal människa sätter sig på cykeln 19.45 en lördag kväll för ett träningspass. Det tyckte i alla fall min granne idag när jag bar ner cykeln. Jag håller nästan med honom, men samtidigt känner jag mig inte så onormal heller. Livet är komplicerat!
Efter två dagar med ganska tuffa träningar så blev det idag ett lite lugnare pass. Jag lyckades ändå klämma in två intervaller i Stackbo och lite teknikträning vid Åbyvallen, så när jag kom hem kände jag mig jättenöjd.
Tiderna i Stackbo går inte fullt ut att jämföra med sist jag var där eftersom stigen nu bitvis var förstörd av hästar. Jag fick köra slalom mellan hästskit och hålla hårt i styret för det vibrerade som bara den.
På väg hem från Stackbo svängde jag in vid Åbyvallen och körde tre vändor uppför den branta och rotiga backen. I förrgår på träningstävlingen så tog jag mig inte upp en enda gång så lite extraträning behövs helt klart. Det var så mörkt i skogen att jag inte riktigt såg alla rötter, men jag tog mig upp två av tre gånger i alla fall. Bra för självförtroendet!
Jag har ingen bild att illustrera detta blogginlägg med, men jag bjuder på en bild av skolan i Älvkarleö Bruk där jag gick årskurs 1 till 6 för en halv evighet sen. Kommer fortfarande ihåg Ingrid Ö-O (åk 1-2), Kjell G (åk 5-6) och Lars H (träslöjd) som jag hade som lärare. Passade på att stanna där på mitt distanspass igår.
Älvkarleö Bruks skola