Bra och regelbunden träning utan avbrott för skador eller sjukdom är något varje idrottare drömmer om. Med något litet undantag så har jag varit hel och frisk sen tidigt i våras och det börjar ge resultat nu.
Jag gjorde hyfsade insatser på Kolmårdsbiken och Långa Billingeracet trots att banorna inte riktigt passar mig och att jag inte riktigt hade hunnit komma igång med cykelträningen på allvar. Lida Loop innebar ett stort steg framåt både placeringsmässigt och i procent-efter-segraren. Hade det inte varit för ett cykelhaveri så hade jag tagit ytterligare ett steg framåt på Ränneslättsturen i söndags.
Nu står Mörksuggejakten för dörren och jag känner mig i bättre form än någonsin. Lyckas jag plocka ut allt ur kroppen på söndag så kommer det gå fort. Jag tror och hoppas på en tid ner mot 2:40 om det är torrt och varmt vilket borde ge mig en chans att kriga om en topp-15 placering i H30. Det enda orosmolnet är startbacken och hur hårt jag ska gå i den. Eftersom jag saknar rutin så får jag förlita mig på tur för att hitta rätt nivå.
Som ett bevis för att formen är på topp lyckades jag tidigare ikväll putsa mitt personliga rekord på tävlingsbanan vid Testebovallen med 11 sekunder. För några dagar sen satte Jesper Hjortsberg nytt personligt rekord på samma bana med 7:14 vilket gav mig lite extra motivation. Nu lyckades jag inte riktigt slå hans tid, men istället för 13 sekunder efter så är jag nu bara 2 sekunder efter. Har jag sagt att jag är en tävlingsmänniska? Hihi.
För att slippa gå upp så tidigt på söndag har jag lyckats boka in mig på ett vandrarhem strax utanför Rättvik. Tanken är att åka upp i god tid på lördag och köra ett varv eller två på SM-banan (jag kör XC H30 på torsdag 15/7). Det blir ett bra dagen-före-pass plus att jag får lära mig banan lite.