Årets upplaga av Finnmarksturen var, trots att man tagit bort den jobbiga backen upp till slammdammen i början, en ganska jobbig historia. Det hade regnat en hel del i Ludvika vilket gjorde vissa partier tungtrampade och surhålen var fler och större. Vinnartiden var 13 minuter långsammare än förra året vilket säger en del om förhållandena.
Själv klämde jag till med ett nytt personligt rekord med nästan 13 minuter och knep 22:a plats i H30-klassen. Jag hade räknat med att behöva köra på ca. 4:45 för att ta poäng, men den tunga banan gjorde att mina 4:55:27 räckte för att inkassera fyra nya poäng i Långloppscupen. Lite pulsdata finns i träningsjournalen här: FMT 2009
Trots att jag hade min väggning i Mörksuggejakten i färskt minne så gick jag ut riktigt hårt. Som tur är kom jag ikapp Henrik Dahlberg efter en knapp timme och insåg då att det var dags att vrida ner tempot ett snäpp om jag ville komma i mål. Henrik försvann utom synhåll i en lång utförlöpa och jag sänkte pulsen några procent. Precis som i Rättvik drabbades jag av kramp, men denna gång smög den sig på lite försiktigt efter 2:20, 3:45 och 4:25. Alla tre gångerna kunde jag ”bota” mig med en gel, lite extra vatten och några minuters lugnare körning.
Mellan första och andra kontrollen låg jag helt ensam. Några hundra meter framför mig hade jag en grupp om 6-7 åkare med bland annat Lars Olsson från OK Hammaren. Jag var lockad att försöka jaga ikapp, men jag var rädd för att förta mig och körde därför vidare i mitt eget tempo. Jag satt och väntade på att gruppen framför skulle försvinna utom synhåll och på att nån skulle komma bakifrån som jag kunde hänga på. Tyvärr blev det varken eller, och med facit i hand borde jag jagat ikapp för att kunna ligga på rulle.
Några mil senare kom jag ikapp en ganska trött Lars som hade tvingats släppa ”sin” grupp. Vi hjälpte varandra till och från några gånger under loppet av en timme eller så, men efter sista kontrollen var jag lite starkare och lyckades skapa en lucka som sen växte långsamt in mot mål.
Under loppet lyckades jag vurpa två gånger. Först vurpan skedde i låg fart ute på myren där de flesta tvingades gå. Jag landade mjukt och blev varken skitigare eller blötare än jag redan var. Den andra vurpan var mindre trevlig. Med nån kilometer kvar är det ett par steniga utförslöpor i skogen. I hög fart lyckades jag sätta framhjulet på fel sida om en hal sten och drog i backen ganska hårt. Tur i oturen så landade jag inte på någon uppstickande sten, men ont gjorde det i alla fall. Konstaterade dock snabbt att varken jag eller cykeln var trasiga, så jag var ganska snabbt uppe i sadeln igen. De tre åkare som innan vurpan hade legat framför mig, och som jag trodde jag skulle kunna tvåla dit sista biten in mot mål, hade dock hunnit försvinna utom synhåll.
Jag körde hela loppet med min gaffel, en RockShox SID Race, i ”låst” läge. Jag har under sommaren blivit mindre och mindre nöjd med köpet av denna gaffel, och inför nästa säsong blir det nästan säkert en ny gaffel. Synd att man inte är snabb nog för att kunna bli sponsrad.
I morse vaknade jag hungrig trots att jag drog i mig en pizza, en burk Ben & Jerrys glass och några Delicato-bitar när jag kom hem till Gävle igår kväll. Då hade jag också hunnit äta maten som bjöds efter Finnmarksturen plus en massa godis i bilen. Förutom lite stelhet så känns kroppen riktigt bra idag, så pass bra att det förmodligen blir ett pass innebandy ikväll.
Bilden tagen av jronbike på HappyMTB. Länk till hans Picasa-album: FMT 2009