Äntligen har jag lyckats ta poäng i Långloppscupen! Med en 21:a plats i H30-klassen i Ränneslättsturen så kan jag nu inkassera mina första poäng! Med tanke på hur mycket tid och pengar jag lagt ner senaste månaden så känns det skönt att få utdelning.
Jag hade inför årets säsong satt som mål att ta poäng i alla lopp jag ställde upp i. I H30-klassen måste man vara 25:a eller bättre för att ta poäng, så min 51:a plats på Långa Billingeracet och 47:e plats på Lida Loop räckte inte alls till.
Lite reflektioner från dagens lopp:
Vid start kände jag mig trött och slö och inte alls upplagd för att plåga mig själv. För att slippa en rejäl väggning i det 27-gradiga vädret så höll jag igen lite i början. Det var tydligen fler som hade samma tanke, så jag hamnade aldrig alltför långt bak i fältet. Efter några kilometer började slöheten släppa och jag kunde stå på lite utan att för den skull tokköra.
Banan var snabb och småkuperad med få rejäla backar, men solen stekte ordentligt vilket fick även de beskedligaste backarna att bli jobbiga. Roligaste biten på banan tyckte jag var partiet strax före andra vätskekontrollen. Snabba och roliga stigar som gick i härlig skog (som höll undan solen ganska bra).
Efter andra vätskekontrollen åkte vi runt på vad som såg ut att vara ett militärt övningsområde. Stigen svängde ideligen och man såg åkare åt alla håll. Det kändes som om man aldrig skulle komma därifrån, och till råga på allt började jag få ont i baksidan av låret. Tankarna gick direkt till de problem jag hade innan Långa Billingeracet, och ett tag kändes det så illa att jag började överväga att bryta. Jag försökte stå upp lite mer och sträcka på ryggen, och även om det onda aldrig helt försvann så hämmade det mig inte speciellt mycket under avslutningen av loppet.
Den enda plumpen i protokollet är att jag vek ner mig lite för lätt precis i slutet på loppet. Blev omkörd med ca. 4 km kvar av en H30-kille som såg stark ut. Jag borde naturligtvis ha hängt på honom, men istället släppte jag direkt för att spara energi till avslutningen (jag trodde det skulle komma nån jobbig backe). När jag till slut insåg att det inte skulle bli några fler backar så gasade jag på allt vad jag kunde men höll då på att köra omkull istället. Det känns som om jag hade kraft nog att vara med och strida om 18:e platsen (16 sekunder ifrån). Men jag är trots allt mycket nöjd och glad åt min 21:a plats!
Efter målgång märkte jag att jag hade riktigt lite luft i framdäcket. Jag vet inte hur länge jag körde med så lite luft eller hur luften försvann, men det viktiga var att jag tog mig i mål utan punktering. Det här med slanglöst är alldeles nytt för mig, men jag tror jag gillar det! Dock är jag inte säker på att jag gillar NoTubes The Raven 26×2.0 så bra. De gav lite tveksamt grepp i vissa lägen vilket tvingade mig ta det onödigt försiktigt i vissa partier.
Här är inlägget i träningsjournalen om dagens lopp: Ränneslättsturen 2009
Efter loppet passade jag på att väga cykeln på en riktig cykelvåg. Med cykeldator (Polar RS800CX), flaskställ och nummerlapp så vägde cykeln 9.3 kg.