Idag när jag var ut så lyckades bodyn ”släppa” precis när jag stående bände allt vad jag kunde i en stökig uppförsbacke. Jag lyckades precis undvika att ramla med ansiktet före in i ett stenröse men knä och smalben slogs blodiga på pedalen. Dessutom sträckte jag till ljumsken riktigt otrevligt och kunde inte riktigt sitta och trampa på vägen hem. Efter lite stretching och en Voltaren så skärpte dock ljumsken till sig så pass att jag till och med kunde köra ett pass innebandy nu på kvällen.
Tävlingshjulet är alltså en familjejuvelskrossare och träningshjulet envisas med att släppa ur all luft, men bara när man cyklar på det så man inte ska kunna lokalisera läckan. Jag har alltså inget fullt fungerande bakhjul just nu – irriterande!
Det är dags att ösa lite meckar-kärlek på mina två bakhjul imorgon. Fast först ska jag ösa lite återhämtnings-kärlek på min kropp och sova ordentligt.