Det verkar som om mina mad mechanical skillz var tillräckliga för att få ordning på baknavet. Jag har varit ute och snurrat i 90 minuter på blandat underlag och inte en enda gång strulade cykeln. Navet har dessutom blivit minst lika tyst som det var från början.
Passet började med ett snabbt varv vid Testebovallen för att se hur jag ligger till jämfört med tidigare i sommar. Lyckades slita mig runt på 7.31 vilket bara är 15 sekunder långsammare än mitt personliga rekord. Dessutom tappade jag några sekunder då jag fick köra långsamt förbi en häst, så jag är riktigt nöjd med tiden.
Sen rullade jag via oljehamnen till Bomhus-backen och drog en repa uppför den på tid för att plåga lungorna och benen lite till. Stånkade upp på 1.40 vilket bara är 4 sekunder långsammare än min bästa-tid trots att det kändes som om jag nästan stod still i början på asfaltsvägen.
Efter Bomhus-backen tog jag en sväng förbi Hemlingby och snurrade runt på MTB-spåret och lite andra stigar. Det flöt på bra även i de lite svårare stenpartierna vilket förvånade mig lite. Jag räknade nämligen med att alla vurporna den senaste tiden skulle decimerat mitt självförtroende, och jag vet av erfarenhet att utan självförtroende kan jag inte alls cykla bland stenar.
Cykelproffsskägg