Idag sprang jag för första gången någonsin mer än en mil. Hade tänkt ge mig ut på en lugn löprunda på 5.7 km som vanligt och skippade pulsmätaren för att slippa bli stressad.
Jag höll visserligen ett ganska beskedligt tempo (lite drygt 5 min per kilometer, kanske 5.15), men när jag gav mig av hemifrån hade jag inga som helst tankar på att springa nästan 11 kilometer som det till slut blev. Attans vad jag ångrar mig att jag inte hade klockan på mig. Skulle varit roligt att veta hur lång tid det tog. I en svunnen tid då jag gjorde lumpen sprang jag milen på 53 minuter har jag för mig.
Jag hoppas det här inte var en engångshändelse, utan att löpningen verkligen kommer kännas så här enkel även i framtiden. Normalt sett så ogillar jag starkt löpträning, men idag kändes allt så lätt. Att vädret var så närma perfekt man kan komma hjälpte säkert till.