Uppladdningen inför årets Lida Loop kunde ha varit bättre. Tre veckor innan loppet började musklerna i benen krångla. För att göra en lång historia kort så fick jag smärtor liknande de man får vid kramp så fort jag ansträngde mig det allra minsta. Jag kunde inte ens cykla till jobbet i knapp styrfart utan att få ont i början. Så sent som fyra dagar innan Lida Loop tvingades jag avbryta en lokal tävling (Gästrike Cup) efter 15 minuter med kramp och smärtor.
Jag vet fortfarande inte vad som orsakade problemen. Mest troligt är väl någon slags obalans i kroppen. Normalt sett tar jag bara vanliga multivitaminer och omega-3, men för nån månad sen började jag även ta extra magnesium (för att minska risken för kramp) och beta-alanin (för att höja mjölksyratröskeln). En annan möjlig orsak är att kroppen helt enkelt protesterade mot den höga träningsdosen. Jag hade strax innan problemen började kört 17 träningspass på 12 dagar.
Jag hade inför säsongen satt som mål att köra Lida Loop på under 3 timmar, och hade jag inte fått problem med benen tror jag nog att jag hade lyckats. Med krampen och smärtorna från tidigare i veckan i färskt minne vågade jag tyvärr inte trycka på tillräckligt mycket under de två första looparna. När jag gick ut på tredje loopen levde hoppet fortfarande även fast jag visste att tiden var knapp. Det var inte förrän jag fick krampkänningar vid 59 km som jag slutligen insåg att det inte skulle gå att komma in under 3 timmar i år.
Min sluttid blev 3.03.28, vilket betyder att jag kapade förra årets tid med drygt 17 minuter. Med tanke på att jag två veckor innan loppet inte kunde cykla mer än 500 meter innan jag fick ont så är jag mycket nöjd med slutresultatet. Dessutom har jag en utmärkt anledning att köra Lida Loop även nästa år.
Precis som förra året var det varmt och soligt vid Lida friluftsområde, och loppet var mycket bra arrangerat!