Idag konstaterade jag att titankassetter kostar mer än de smakar.
Jag har ända sen första turen med titankassett haft problem med att få växlarna att fungera bra. Antingen har uppväxlingar fungerat, eller så har nedväxlingar fungerat, men de har aldrig fungerat samtidigt.
Under Kolmårdsbiken så orsakade växelstrul ett par ofrivilliga stopp. Som tur är tappade jag väldigt lite tid på detta, men det hade lika gärna kunnat resultera i stora tidsförluster om stoppen hade kommit lite mer olägligt. Enligt lagen om alltings jävlighet så kommer naturligtvis stoppen att komma betydligt mer olägligt när Långloppscupen drar igång om två veckor med Långa Billingeracet.
För att felsöka problemet så slängde jag på mina träningshjul idag och drog till Testebovallen för ett kort pass. Dessa hjul har en vanlig XT-kassett, och en liten justering vid handtaget var allt som behövdes för att växlingarna skulle fungera perfekt igen.
Kanske är det kassetten som är kass (det är en Fun Works S-Light), eller så är det kombinationen titankassett plus 10-delad kedja (KMC X10SL) som inte är bra, men oavsett vad det är så känns det som om titankassetter kostar mer än de smakar. Eftersom jag blåst ganska mycket pengar på denna kassett så ska jag göra ett försök med vanlig 9-delad kedja också, men jag tvivlar på att det kommer göra någon större skillnad.