Idag har jag varit och kört Gästrikecup-tävling i Högbo. Det blev 4 varv på en bana som var ca. 500 meter längre än förra årets bana. Man hade lagt till lite mer teknisk stig vilket tillsammans med en del lera gjorde banan ganska svår. Tekniska stigar och lera passar mig inte så bra, men det sägs att träning ger färdighet. Någon gång ska väl även denna gamla hund lära sig sitta, eller i alla fall köra snabbt på svår stig.
Jag bestämde mig för att inte låta tätklungan få någon stor lucka i början så jag höll mig långt framme i starten och gick in på första lilla stigen som trea efter Pelle Sjudin och Jimmy Hammarlund. Pelle gled sakta men säkert ifrån oss, men jag lyckades klamra mig fast på Jimmys hjul.
På stigen efter grusvägen, den som är ganska rak med några få stenpartier, fick Jimmy problem med synen igen och skrek ut sin frustration samtidigt som han halkade av stigen. Jag var helt plötsligt tvåa och fortsatte att ösa på väldigt nära max för att hålla Henrik Dahlberg bakom mig.
Jag fick faktiskt en liten lucka, men halvvägs in på varvet var Claes Engström och en SCK-kille ikapp mig och jag vinkade förbi dom i ett tekniskt parti för jag kände att jag bara skulle hindra dom. Är det nåt jag hatar så är det att känna mig stressad i tekniskt svåra partier, då släpper jag hellre förbi nån åkare. Så fort jag blivit lite bättre på tekniken får jag ta tag i den mentala biten, för att släppa förbi folk utan anledning är dumheter.
Jag varvade som fyra med Henrik strax bakom, och efter några hundra meter åkte jag om SCK-killen som var på väg att bryta(?). Jag höll sen tredjeplatsen varvet ut och öppnade upp en liten lucka till Henrik. Luckan växte sakta vilket kändes skönt, men halvvägs in på tredje varvet kom Johan Östblom som skjuten ur en kanon och blåste om mig. Jag försökte hänga på honom, men mitt dåligt flyt i skogen gjorde att han direkt fick en jättelucka som jag aldrig var i närheten av att täppa till.
Inför sista varvningen låg jag fyra totalt med Pelle och Johan framför mig i min klass, men även Claes före mig i sportklassen. På upploppet spurtade dock Henrik om mig. Hade jag inte haft ett varv kvar så hade jag försökt svara, men istället drack jag lite vatten och malde på i mitt eget tempo.
På sista varvet såg jag Johan framför mig några gånger, och ett tag såg det nästan ut som om jag krympte avståndet. Så fort det blev lite svårkört så tappade jag dock snabbt mot honom. I sista backen innan upploppet lyckades jag först sätta mig så hårt på sadeln att den ändrade vinkel. Några få meter senare så tappade jag kedjelåset, precis som på Långa Billingeracet förra helgen. Eftersom det bara var 2-300 meter kvar till mål så sprang jag sista biten. Jag blev trea i senior-klassen.
KMC-kedjan är väldigt lätt och fin, men om inte kedjelåset vill sitta kvar så är den inte ens värd sin vikt i vatten. Just nu känns det som om det är dags att prova nån annan kedja, eller åtminstone ett annat snabblås.