Min Mörksuggejakt

Om djungeltelegrafen stämmer så blev jag 8:a i H30-klassen på Mörksuggejakten idag på en tid strax över 2:35. Det betyder i så fall min första topp-10 placering och endast 14.2% efter segrande Gustav Larsson. Gissa om jag är supernöjd?

Det enda smolket i glädjebägaren är att mitt vevparti verkligen inte mår bra just nu. Förmodligen är infästningen av vänster vevarm slut vilket betyder att det inte hjälper hur hårt jag än drar vevarmsbulten. Jag ska undersöka det närmare ikväll, och visar det sig att splinsen är slut så funderar jag på att prova smeta dit lite stål-epoxi. Tror ni det hjälper?

Tävlingsreferat

Jag lyckades hitta en ganska lagom nivå i backen upp till Vida Blick. Pulsen var hög och pendlade mellan 92 och 97% av max men till skillnad från förra året drog jag inte på mig några stora mängder mjölksyra trots att jag körde upp på ungefär lika lång tid (~8:35 min). Jag hade Johan Östblom ett stenkast framför mig hela backen och tog det som ett kvitto på att jag absolut inte åkte för sakta i alla fall.

Johan försvann sen utom synhåll i någon mil eftersom jag inte riktigt kunde hänga på hans grupp utför i skogen. Som vanligt kunde jag utnyttja mitt slätdrag på grusvägarna och plockade massvis med placeringar. Några kilometer innan banan passerar väg 301 i Nedre Gärdsjö var jag ikapp Johan igen som låg i en grupp tillsammans med bland annat Martina Thomasson. Gruppen var tidvis ganska stor och det blev lite gummisnoddseffekt som gjorde att jag tappade Johan några gånger.

Första gången jag tappade honom berodde det dock inte alls på någon gummisnodd. Jag tyckte det var lite fult att bara blåsa förbi den andra vätskekontrollen så jag passade på att lägga mig ner och glida lite i gräset precis vid ingången till kontrollen. Skrapade upp armbågen lite men var snabbt uppe igen. Tyvärr går det ganska snabbt precis där med nedförsbacke på asfalt innan man åker över en bro, så jag fick en ganska rejäl lucka fram till gruppen med Johan.

I skogen mellan Nittsjö och Västberg (efter ~56 km) började det rycka lite olycksbådande i insidan på höger lår. Strax innan hade jag gått ganska hårt för att rycka ifrån gruppen jag låg i och det var förmodligen det som straffade sig. Jag hade dock en massa tur för några minuters stående cykling var allt som krävdes för att bli av med kramperna.

I Backa så gick både Martina och Kristine (de två första damerna) om mig samtidigt som jag var tvungen att hålla igen lite för krampkänningarna kom tillbaka i den branta asfaltsbacken. Jag tappade dock inte många meter och det dröjde inte länge förrän jag var ikapp den gruppen igen. På en grusväg över ett hygge så satte jag sen in ett ryck och gick ifrån gruppen innan de avslutande kilometrarna på stig in mot mål.

Sista kilometern jagade jag ikapp två stycken H30-åkare från Kolmården. Vi gick in på stadion i bredd men en av dom ryckte iväg direkt inne på gräset. Tyvärr hängde jag inte på direkt, och när jag äntligen vaknade till så hade han fått en lucka på 15 meter. Den luckan lyckades jag täppa på väg bort till sista 180-graders kurvan, men uppför den sista lilla knölen på målrakan så krampade mina ben rejält och jag kunde aldrig ge honom någon ordentlig match.

Notisen i träningsjournalen hittar ni här: Mörksuggejakten 2010