Idag kände jag mig som en blekfet och långsam medelmåtta trots en alkoholfri midsommarafton. Motivationen att köra hårt och länge fanns helt enkelt inte och som grädde på moset gjorde vinden sitt bästa för att få mig att känna mig långsam.
Egentligen är det jätteroligt att cykla, men när jag inte vet om benen helt plötsligt ska börja krångla så känns det tungt att pressa sig själv. Det är som om jag för varje steg framåt också tar (minst) ett steg bakåt.
Som ni kanske sett i bloggen och träningsjournalen så har jag tränat teknik lite mer än vanligt den senaste tiden. Bland annat har jag varit vid Hilleklack ett par gånger och utmanat stenblocken. Jag tror mig ha hittat den lättaste vägen, men det är två passager som skrämmer mig. Den ena är ett ”gap” mellan två stenar där man absolut inte vill ramla åt fel håll (långt ner, hårda stenar), den andra är ett ”trappsteg” där jag oroar mig för en OTB. Gapet har jag ännu inte vågat mig på, men trappsteget gjorde jag ett försök med i onsdags. Trappsteget vann den fösta duellen, men bara med knapp marginal. Snart så…