Jag satt ett tag och funderade på om jag skulle ha en positiv eller negativ rubrik till det här inlägget. Alternativet var ”Sega ben och sega växlar”.
Dagens träningsplan innehöll långa intervaller vid Testebovallen, men redan på vägen dit kände jag att benen var sega. När jag på första intervallen försökte trycka på uppför Sanatoriebacken så hände precis ingenting förutom att växlarna hoppade. Istället för att pressa kroppen och växlarna i onödan så fick det bli ett teknikpass istället.
Efter lite snurrade vid Testebovallen och Skidstavallen så åkte jag bort till Scoutstugan och körde i backen där (vi var där på ungdomsträningen i måndags). Det är en kort och stenig uppförsbacke följt av en nedförsbacke som avslutas med en rotig brant. Efter en handfull försök lyckades jag till slut köra hela sträckan utan fotisättning. Det blev till slut tre varv i rad utan fotisättning och då kände jag mig nöjd och styrde hemåt.
Ytterligare en positiv nyhet är att jag tror mig veta vad som är fel med växlarna. Det är helt enkelt dags för nytt hölje och ny vajer till bakväxeln. Lite orutinerat att inte lista ut det tidigare, men växlingarna har gått så lätt att jag aldrig reflekterade över att det kunde vara det som var problemet.