Daniel Eriksson

 Att träna utan att vila är som att elda för kråkorna sägs det, och i så fall har mina kråkor varit mysigt varma en längre tid. Efter 21 dagar i rad med någon form av träning så tar jag idag en välbehövlig vilodag. Med tanke på hur sliten jag känner mig i både kropp och knopp så är timingen perfekt.

Jag har inte medvetet försökt träna varje dag utan det har bara blivit så. Eftersom jag inte har något fast träningsprogram så anpassar jag träningen efter omständigheterna. Är jag sugen att träna så gör jag det, är vädret fint så drar jag nytta av det och är det nåt pass som lockar på F&S så anmäler jag mig.

Förutom att vila har jag hunnit med att besöka både tandläkaren och IKEA idag. Som tur är blev bara ett av besöken dyrt – det hos tandläkaren. För 1355 kr fick jag en kontroll av mina tänder och en lagning av ett litet hål.

Det blev nytt rekord i oktober vad gäller antal inlägg här på bloggen. På 31 dagar postade jag 33 gånger utan att behöva skrapa botten alltför hårt. Jag har tidigare haft problem att hålla igång skrivandet under vintermånaderna men det tänkte jag försöka ändra på i år. Det lär knappast bli ett inlägg om dagen hela vintern, men minst ett par i veckan hoppas jag orka med.

Just nu sitter jag och varvar ner efter kvällens kombinerade core/spinning-pass. Jag kände mig seg och omotiverad innan passet, delvis för att jag redan kört ett pass på MTB tidigare idag, men när musiken väl drog igång kom energin tillbaka. Det blev ett av de bästa passen i höst och jag kände mig verkligen urstark. När jag kom hem tryckte jag genast i mig en stor proteindrink och några mackor och nu sitter jag och känner mig tröttare än tröttast.

Vädret såg inte så inbjudande ut men termometern visade nästan 15 grader varmt så dagens cykeltur kördes i kortbyxor. Hur häftigt är inte det, kortbyxor i november norr om Dalälven?

Det blev bara en kort tur eftersom det vankas core och spinning på F&S ikväll. Jag hann i alla fall med ett patetiskt långsamt varv vid Testebovallen och lite stigsnurrande vid Skidstavallen.

Vilket härligt höstväder vi har! Idag var det precis på gränsen att jag valde kortbyxor när jag gav mig ut för att löpträna, det säger allt tycker jag. Eftersom planen var att springa lite längre men långsammare blev det till slut långbyxor ändå.

Planen att springa långt och långsamt höll ca. 500 meter, fram till den första lilla uppförsbacken. Benen kändes ruggigt pigga uppför så jag fortsatte att trycka på resten av varvet. Det blev ingen bra tid på 6:an men jag kapade ändå 50 sekunder jämfört med i fredags så jag är nöjd. Kände mig lite trött i ländryggen mot slutet men jag klarade mig från smärtor i benen som tur är.

Lite lägre vikt, lite högre central kapacitet och lite bättre löpsteg så kan jag nog snart jaga mitt personbästa på 6:an (23:36 min).

Idag sa vi adjö till sommartiden med en härlig tur i höstsolen. Jag, Christian Persson och Jocke Nyström tog ett varv på stök-rundan vid Skidstavallen och ett varv på 2009 års tävlingsbana vid Testebovallen. Det var blött och halt nästan överallt, och på några få ställen var det frost i gräset.

Solen sken på oss hela passet och vi stannade och njöt av den några gånger. Vi klarade oss nästan helt från missöden även om vi alla tvingades gå en bit i början på myren.

Om vädret är fint nästa helg så blir det en liknande runda då. Häng med vetja!

Jag har för första gången sen början på april lyckats slutföra en löprunda utan att få smärtor i benen. Om det beror på att jag börjat träna core vet jag inte, men jag hoppas det eftersom jag då själv kan hålla smärtorna borta.

Det blev ett varv på 6:an i Hemlingby i ganska behagligt tempo. Jag ökade lite de sista 2 km och lyckades pressa upp pulsen fint i sista branta backen.

Med dagens pass core/spinning på F&S inräknat har jag tränat sjutton dagar i rad. Det är väl inte helt optimalt att inte vila, men med några få undantag har passen varit ganska korta och/eller lätta.

På lördag verkar det bli hyfsat väder så jag tänkte ge mig ut och rulla lite i naturen. Vill någon hänga med på en 2-3 timmars tur i lugnt tempo? Låt oss kalla det en adjö-till-sommartiden-runda eftersom vi ska ställa om klockorna natten mot söndag.

För att inte upprepa gårdagens kassa spinningpass så laddade jag både mentalt och fysiskt inför kvällens pyramid-intervaller. Resultatet blev en succé och nu sitter jag här och känner mig slutkörd – precis som man ska göra efter ett intervallpass.

Istället för att tokköra under uppvärmningen som jag brukar så nöjde jag mig med att trampa mig ordentligt varm plus att jag körde tre spurter på ca. 30 sekunder vardera. När intervallerna började var jag ordentligt uppvärmd och fokuserad som bara den.

Passet var nykomponerat med tre pyramider (3 x 3-2-1 med 1 min vila) plus fem 1:or som avslutning med 45 sek vila. Jag lyckades hitta exakt rätt belastning på alla intervallerna utom den första (hade nog kunnat köra lite tyngre där) och körde så hårt att jag ”dog” på näst sista 1:an. Försökte köra hårt på sista 1:an också men tvingades även där vika ner mig lite. Efter att ha trampat ur benen lite så lyckades jag pressa fram en sista bra 1:a medan de andra varvade ner.

Den sista bonus-intervallen gjorde kaos med kroppen och knoppen och jag tvingades inta ryggläge istället för att stretcha. Låg och mådde illa med lätt yrsel i 5 minuter. Härligt! 😉

Efter gårdagens dåliga spinningpass laddar jag lite extra inför kvällens pyramid-intervaller på F&S. Förhoppningsvis orkar jag köra mig trött efter en rejäl portion pytt-i-panna med ägg och rödbetor.

Övning ger färdighet och de senaste veckornas core-träning börjar nu äntligen ge lite resultat. Kvällens pass blev mitt bästa hittills och jag kunde utföra de flesta övningarna utan problem. Jag provade också nästa nivå på några av de enklare övningarna.

Eftersom det var ett kombi-pass skulle vi även köra ~35 minuter spinning. Tyvärr ville varken huvud eller kropp vara med och det blev mitt sämsta spinningpass någonsin. Pulsen vägrade gå upp, benen var trötta och hjärnan ville hem. Usch!