Jag har hittat orsaken till gårdagens pyspunka. Det var ett litet hål i däcksidan som lät luften slippa ut, och latexgeggan som skulle täta hålet hade klumpat ihop sig till nån konstig formation.
Sen hade jag även glömt att skruva åt ventilen efter pumpningen vilket säkert hjälpte till att tömma däcket lite extra fort. Både jag och latexvätskan var alltså klumpiga.
Idag jagade jag en mörk sugga i skogarna runt Rättvik. Jag höll på i 2h36m utan att se skymten av den. Hur smart är det på en skala?
Jag slutade på 17:e plats i H30-klassen och är ganska nöjd när jag känner efter. Innan start kände jag mig osäker på allt och dessutom var jag dödstrött efter att ha sovit dåligt och för lite. Det något blygsamma målet för dagen var att säkra start i fålla 2 inför nästa säsong. Planen var att ta det lugnt i startbacken och sen utnyttja mitt slätdrag på alla grus- och skogsvägar.
Halvvägs upp till Vidablick började osäkerheten släppa något eftersom jag plockade placeringar trots att jag ”bara” låg på 91-92% av maxpuls. Kroppen kändes hyfsad så jag vred upp farten lite och körde om en hel drös med folk sista biten.
På de efterföljande stigarna flöt det på ganska bra utan att jag behövde gå på rött. Tyvärr började det göra ont i ena låret på ett väldigt olycksbådande sätt och jag funderade ett tag på att bryta. Jag bet ihop till nästa grusvägsparti, och tur var väl det för när jag började mata på på grusvägarna så släppte sakta men säkert smärtan.
Strax innan första kontrollen började det kännas riktigt bra och jag vågade ligga på lite hårdare både på grusvägarna och i skogen. Den känslan höll i sig resten av loppet (med undantag för lite lätt krampkänning i Backa) och jag kunde utan större problem gå med de snabbaste killarna i de klungor jag hamnade i.
Med drygt 4 km kvar (och med bra position i klungan och torrt krut i benen) kände jag hur backdäcket sakta tappade luft, och strax efteråt blev jag tvungen att stanna och fylla på lite för att kunna fortsätta cykla. Påfyllningen räckte i ca. 2 km, sen fick jag ställa mig upp och lägga all vikt på framhjulet för att kunna cykla vidare. Detta fungerade hjälpligt (men otroligt långsamt) fram till sista kurvan innan upploppet, där kavlade jag av bakdäcket så att all luft pös ut. Med bara 2-300 meter kvar så sprang jag i mål ivrigt påhejad av en glad publik.
Jag tappade ca. 3 minuter på problemen med backdäcket, men om jag räknat rätt så hade det ändå inte räckt för att bli uppflyttad till fålla 1.
Imorgon bär det av till Rättvik och min femte raka start i Mörksuggejakten. Formen är inte på topp efter de rygg- och benproblem jag haft och känslan i kroppen varierar vilt från pass till pass. Jag vågar därför inte sätta några svåra/hårda mål utan nöjer mig med att försöka säkra en plats i fålla 2 inför nästa år.
Mörksuggejakten är en bana som passar mig bra med mycket grusväg och inte så stökiga stigar. Fungerar kroppen bra så hoppas jag kunna köra ungefär lika snabbt som förra året. Det gäller bara att överleva backen upp till Vidablick, en klättring som ger mig en del ångest så här dagen innan.
Efter att ha provat allt och lite till visade det sig till slut vara växelreglaget som var utslitet. Jag hann byta vajer, hölje, kassett, kedja och växel innan jag till slut hittade det verkliga felet. Hade ett lite äldre XT-reglage hemma som nu sitter på vilket betyder att jag får klara mig utan de mycket trevliga multi- och instant-funktionerna som finns på XTR-reglagen.
Idag tog Jesper med mig på en stigtät tur till Högbo och hem. Det blev en hel del stigar och vägar jag aldrig cyklat förut, bland annat bitar av OK Hammarens ”tisdagsrunda”. Vi hann även med att köra lite vilse i närheten av Mackmyra, men det löste sig ganska snabbt. Det blev en riktigt rolig och skön tur i det fina vädret.
Smolket i glädjebägaren är att min bakväxel fortsätter trassla trots nytt hölje och ny vajer. Nästa sak jag ska prova är att byta rulltrissor på bakväxeln, och om inte det hjälper så byter jag hela växeln.
Jag hängde med hyfsat länge på första intervallen innan jag tvingades släppa, men på andra och tredje intervallen gick det tyngre. Var ändå inte så fasligt långt efter så formen är nog inte riktigt så urkass som jag trott. Det verkar främst vara central kapacitet som saknas vilket inte är förvånande då jag slarvat med intervallträningen i sommar. Motivationen har saknats för att pressa mig själv till max, mycket på grund av osäkerheten kring ryggen/benen.
Efter intervallerna tog Emil med oss på lite teknikträning. Det blev några riktigt kluriga stigar på väg till Hilleklack, och sen lite snurrande bland stenblocken där innan vi rullade hemåt. Emil var hur säker som helst och fick värsta stupen att se ut som barnlekar. Jesper testade de flesta svårigheter och lyckades ganska bra. Själv fegade jag ur alldeles för mycket men tyckte ändå det var roligt.
Idag hängde jag med Henrik Dahlberg på en Happyride söder om stan. Det var tredje dagen i rad som Henrik körde samma runda, asfalt till Marma och sen Upplandsleden och Gästrikeleden tillbaka till stan. Pär Nilsen, Claes Engström och Niklas Magnusson med sin bättre hälft Maria dök också upp vid samlingsplatsen i Hemlingby.
När vi passerade Älvkarleby så stod Tomas Mårtensson där och väntade på oss. Maria körde på en LVG-hoj och vände i Marma och körde asfalt tillbaka till Gävle medan vi gubbar tog Upplandsleden och Gästrikeleden.
Förutom några mindre missöden (2 punkor, en krånglande ventil samt nån liten vurpa) så gick det bra. Eftersom det inte gick så snabbt hann vi med att prata en massa skit och ha trevligt.
Ryggen kändes bra nästan hela passet. Det enda undantaget var efter att jag och Claes hade stressat lite på en halvstökig stig. Det räckte med några minuters körning på gränsen för vad jag klarar tekniskt så började ryggen bli trött och lite öm.
Notisen i träningsjournalen finns här: Happyride 2011-07-03
Jag är lika vänlig som vanligt, men min hemsida är nu vänligare mot besökare med liten skärm. Med hjälp av CSS3, HTML5, media queries och Respond.js så anpassar den sig nu så att den är läsbar även i (de flesta) mobiltelefoner utan att behöva zooma och scrolla i all oändlighet.
Min hemsida baserades tidigare på en fast 960 pixlar bred design men som tur är var allt redan gjort med semantisk HTML och CSS. Omvandligen till en dynamisk design gick därför på några få minuter, och för att göra det enkelt för mig utnyttjar jag just nu bara en media query. Är fönstret/skärmen mindre än 768 pixlar så gör jag allt till en kolumn samt justerar marginaler och några andra småsaker.
Det finns fortfarande en hel del saker att putsa på och jag måste testa på lite fler telefoner och webbläsare, men som ett första utkast fungerar det utmärkt. Prova gärna genom att göra er webbläsare smalare, när ytan som hemsidan visas på blir mindre än 768 pixlar så kommer (förhoppningsvis) vissa saker automatiskt ändra storlek.
Jag satt ett tag och funderade på om jag skulle ha en positiv eller negativ rubrik till det här inlägget. Alternativet var ”Sega ben och sega växlar”.
Dagens träningsplan innehöll långa intervaller vid Testebovallen, men redan på vägen dit kände jag att benen var sega. När jag på första intervallen försökte trycka på uppför Sanatoriebacken så hände precis ingenting förutom att växlarna hoppade. Istället för att pressa kroppen och växlarna i onödan så fick det bli ett teknikpass istället.
Efter lite snurrade vid Testebovallen och Skidstavallen så åkte jag bort till Scoutstugan och körde i backen där (vi var där på ungdomsträningen i måndags). Det är en kort och stenig uppförsbacke följt av en nedförsbacke som avslutas med en rotig brant. Efter en handfull försök lyckades jag till slut köra hela sträckan utan fotisättning. Det blev till slut tre varv i rad utan fotisättning och då kände jag mig nöjd och styrde hemåt.
Ytterligare en positiv nyhet är att jag tror mig veta vad som är fel med växlarna. Det är helt enkelt dags för nytt hölje och ny vajer till bakväxeln. Lite orutinerat att inte lista ut det tidigare, men växlingarna har gått så lätt att jag aldrig reflekterade över att det kunde vara det som var problemet.
För att försöka komma till rätta med mina rygg- och benproblem var jag idag och besökte Nichlas Bergqvist, en sjukgymnast som jag blivit tipsad om av Claes ”Föredetting” Engström. Efter att ha lyssnat på min historia och klämt lite på ryggen så fick jag en preliminär diagnos och några förslag på vad jag kan göra.
Den preliminära diagnosen är att jag lider av två mindre problem, dels en förskjuten kota och dels en halvdålig disk. För att få lite mer klarhet i detta ska jag försöka tjata mig till ett nytt röntgen-besök av min husläkare. Helst skulle jag ha en magnetröntgen, men att få till en sån när jag inte (just nu) har ont skulle tydligen vara svårt.
En av sakerna Niklas konstaterade var att jag inte utnyttjar magmusklerna på rätt sätt, vilket får till följd att jag överbelastar ryggmusklerna. Dragband, pilatesboll och bättre kroppshållning ska förhoppningsvis hjälpa mig med det problemet. Sen visade han mig också en bra övning för att stretcha höftböjarna, något jag alltid haft svårt att göra.