Daniel Eriksson

Det är fredag den 10:e juni och solen skiner från en klarblå himmel, inte precis en vanlig innebandydag alltså. Ikväll ska Gävle Södra gästa Falun och Lugnets C-hall för att spela en direkt avgörande kvalmatch mot Älvdalens IBK om en plats i division 3 nästa säsong.

Vi slarvade bort vår chans att vinna serien genom att i sista omgången förlora mot Forsbacka. Istället vann Sandviken IBK serien och tog klivet upp i trean. Samtidigt som vi deppade så var det tydligen lite kalabalik högre upp i seriesystemet som resulterade i protester. Svenska Innebandyförbundet utredde och kom fram till att  upp- och nedflyttningar inte skötts korrekt vilket skapade en vakans i divison 3 som vi nu får chansen att kriga om.

19.30 smäller det. Tagga!!!

Dagens pass blev ovanligt lyckat med inslag av både kondition och teknik. Dessutom var vädret näst intill perfekt och jag lyckades skapa en liten videosnutt för bloggen.

Passet började med en rejäl uppvärmning i form av 16 km asfaltsnötande till Stackbo (via Lexe och Mackmyra). Väl framme i Stackbo var det dags att plåga ben och lungor med några ”utomhusfyror”. Sträckan jag kör är ~1950 m lång och tekniskt väldigt lätt. Förutom en tvär sväng så är det nästan bara att mata på så mycket man orkar. Underlaget är mjukt med många små ojämnheter i form av rötter och hästspår, så det suger riktigt fint i benen.

När intervallerna var avklarade rullade jag till Skidstavallen för att fortsätta gårdagens teknikträning. Jag vill bli bättre på att ta mig fram där det är riktigt tekniskt svårt, och vid Skidstavallen finns ett fint stenröse man kan träna i. Frågan är om det går att lära en gammal hund att sitta?

Trots de senaste veckornas bloggtorka så har livet och träningen rullat på nästan som vanligt. Mina rygg- och benproblem dränerade tyvärr motivationskontot vilket gjort det svårt att verkligen ta i på träningarna. Nu börjar dock motivationen så sakta återvända och igår lyckades jag för första gången i år ta mig i mål på en tävling.

Gårdagens deltävling i Gästrikecupen kördes vid Skidstavallen i Gävle i 30-gradig värme på en tekniskt lätt men ganska jobbig bana som jag hjälpte till att lägga. Efter en dålig start (hur svårt ska det vara att klicka i pedalen???) låg jag på 6:e plats in på första stigpartiet. Jesper punkterade bort sig tidigt och Johan tappade kedjan efter 6-7 minuter.

Ut på andra varvet hade Pelle Sjudin ryckt åt sig en betryggande ledning (han snittade 8:50 per varv). Björn Boström, Henrik Dahlberg och jag bildade andra-grupp med Anders Hansson strax bakom. I startbacken gick Henrik sig stum och Björn fick en liten lucka. På grusvägen smet jag förbi Henrik och började jaga ikapp Björn. Halvvägs in på varvet var jag ikapp och i en liten backe ryckte jag förbi. Tyvärr blev jag tokstum och orkade inte hålla farten uppe, men Björn var tydligen också trött.

Jag hade några dussin meter till godo på Björn ut på tredje varvet och försökte rycka lite i startbacken. Tyvärr körde jag över min förmåga och kände mig helt rökt resten av varvet. Björn åt sakta men säkert upp mitt försprång och med en kilometer kvar av varvet var han ikapp och förbi. Jag funderade på att ge Björn en match men eftersom jag hade ytterligare ett varv kvar att köra så sparade jag mina krafter.

Det fjärde varvet blev händelselöst och jag kunde ohotad rulla in som tvåa i senior-klassen.

Varvtider och liknande data finns i träningsjournalen: Gästrikecupen Skidstavallen

Livet ger och livet tar. Precis när storformen var i antågande så gick mina ben sönder.

För tre veckor sen lyckades jag, med ett visst mått akrobatik, rädda ansiktet från ett närbesök i ett stenröse under en cykeltur. Förmodligen lyckades jag samtidigt vrida till ryggen vilket några dagar senare resulterade i att jag fick smärtor i benen. Dessa smärtor är nåt jag haft problem med i flera år till och från.

Trots åtskilliga besök hos diverse kotknackare och doktorer så har jag inte fått någon konkret diagnos. Det mest troliga är att någonting, förmodligen spända muskler, ligger och retar nerverna som går ner i benen.

Normalt sett räcker det med ett besök hos kotknackaren för att bli av med smärtorna, men denna gång verkar inget hjälpa.

Istället för hårdträning och deff så är det vila, Voltaren och godis som har gällt den senaste tiden. Jag gråter krokodiltårar när jag ser hur toppformen byts ut mot en betydligt rundare form allt eftersom fetman smyger sig på.

I höstas hade jag lite problem med baknavet på mina tävlingshjul men lyckades fixa det – trodde jag. På några av de sista passen innan jag ställde undan cykeln för säsongen så började navet krångla igen. Jag trodde då det var fettets fel, att jag valt ett lite för tjockt fett som när det blev kyligare ställde till oreda med spärrklackarna.

Idag när jag var ut så lyckades bodyn ”släppa” precis när jag stående bände allt vad jag kunde i en stökig uppförsbacke. Jag lyckades precis undvika att ramla med ansiktet före in i ett stenröse men knä och smalben slogs blodiga på pedalen. Dessutom sträckte jag till ljumsken riktigt otrevligt och kunde inte riktigt sitta och trampa på vägen hem. Efter lite stretching och en Voltaren så skärpte dock ljumsken till sig så pass att jag till och med kunde köra ett pass innebandy nu på kvällen.

Tävlingshjulet är alltså en familjejuvelskrossare och träningshjulet envisas med att släppa ur all luft, men bara när man cyklar på det så man inte ska kunna lokalisera läckan. Jag har alltså inget fullt fungerande bakhjul just nu – irriterande!

Det är dags att ösa lite meckar-kärlek på mina två bakhjul imorgon. Fast först ska jag ösa lite återhämtnings-kärlek på min kropp och sova ordentligt.

Ännu en träningstävling bruten på grund av alldeles för lite jävlar anamma. Säsongen har börjat allt annat än bra på den mentala fronten. Det är dags att återupptäcka konsten att bita ihop och trotsa smärtan och tröttheten.

Dagens träningstävling kördes vid Hedåsen utanför Sandviken och glädjande nog dök hela 11 personer upp. Efter ett uppvärmnings- och visningsvarv körde vi igång med en ”rullande start”. Tempot skruvades snabbt upp och jag hängde på Johan Östblom och Jesper Hjortsberg som gasade på i hyfsat tempo.

Första varvet gick på strax över 9 minuter vilket får räknas som klart godkänt. I början på andra varvet så släppte Jesper eftersom han inte kände sig 100%. Jag hängde på Johan som fortsatte i samma tempo. Tyvärr höll min satsning bara fram till fotbollsplanen där Johan började få en lucka som snabbt växte. Jag hade gått mig stum och det som fanns kvar i kroppen krävde jävlar anamma (som jag saknade) för att plocka fram.

Efter två varv klev jag av och skyllde på en ond rygg och trötthet. Nu när jag hunnit fundera lite vet jag att det inte alls var någon fara med ryggen, och så brutalt trött var jag inte heller. Felet satt istället mellan öronen idag.

Glöm inte bort att det är träningstävling vid Hedåsen imorgon! Läs mer på Gästrikecupens hemsida: Träningstävling vid Hedåsen tisdag 26/4 (med video)

Jag hoppas lika många dyker upp som förra veckan när vi körde TT vid Testebovallen. Den här gången kommer vi dessutom försöka markera ut några av svängarna på banan så att det blir lättare att hitta.

Glad påsk på er!

Här har det slagits personliga rekord, meckats gaffel, skruvats TV, smörjts krås, shoppats, flanerats, monterats blomlåda och sytts gardiner. Jag har även hunnit träffa på en idiot som ville polisanmäla mig för att jag cyklade på en cykelbana. Återstår att se vad påskens återstående två dagar har att erbjuda.

För att göra en lång historia något kortare så hoppar jag över allt som inte har med cykling att göra.

Kroppsviktsrekord

Igår vaknade jag upp och vägde 82 kg, det är nytt vuxen-lägsta. Sist jag vägde 82 var jag en fjunig tonåring. Några kilo till ska bort innan Långloppscupen drar igång.

Testebo-rekord

Nytt personligt årsbästa med 22 sekunder. 7:28 är bara 12 sekunder sämre än förra årets bästa varv, och det känns att det finns mer att ge. På grund av ett farthinder (en stor hög grenar och ris) precis innan slutbacken så är dessutom banan något långsammare i år.

Gaffel-meck

Dåliga kunskaper om dämparinställning plus en krånglande (och trasig) lockout har gjort att jag kört min gaffel, en RockShox SID Race, i låst läge i stort sett konstant de senaste två åren. Att låsa en SID betyder inte att gaffeln blir helt stum utan man har fortfarande ca. 30 mm slag, men speciellt mycket dämpning blir det inte. Ja det är tillåtet att skratta åt mig, det bjuder jag på!

Nu har jag äntligen läst på lite om hur man ställer in en dämpare och efter en kort skogstest igår blev det ca. 130+/110- psi med returen ställd mitt mellan snabb och långsam. Började på 120+/120- med ganska snabb retur, men då kändes cykeln lite orolig. Det kan dock vara jag som vant mig vid en stenhård gaffel, så jag ska prova mig fram lite mer de närmaste dagarna.

Skillnaden på stökig stig är i alla fall dramatisk och detta kommer absolut göra mig snabbare i skogen.

Idioten

På cykelvägen mellan Bönan och Gävle kom jag idag ifatt en idiot av det otrevligare slaget. Han och hans fru var ute och rastade sina två hundar och blockerade ganska effektivt min framfart. Med ca. 50 meter kvar ropade jag därför högt och tydligt ”Ursäkta” för att göra dom uppmärksamma på att det kom en cyklist. Idioten vänder sig då om och ställer sig så att han och hunden helt blockerar cykelbanan.

När jag kommer närmre börjar han skrika om att detta minsann inte är en racerbana och att jag inte ska skrika och låta illa. Jag blir så paff att jag håller på att ramla av cykeln, men kläcker ändå ur mig nåt om att det är en cykelväg innan jag försöker ta mig vidare. Idioten tacklar mig då vilket inte går så bra utan han snubblar nästan själv omkull och börjar skrika en massa om att han ska polisanmäla mig och att jag ska ge honom mitt namn och personnummer.

När jag åter försöker komma därifrån greppar han tag i två av mina fingrar och börjar vrida dom samtidigt som hans hund skäller friskt. Jag rycker loss min hand och kliver av cykeln för att kunna leda den runt idioten och för att bättre kunna försvara mig om han skulle eskalera situationen ytterligare. Idioten fortsätter skrika om namn och personnummer och hindrar mig flera gånger innan jag lyckas finta bort honom.

När jag cyklade därifrån började jag fundera på vad som kunde ha hänt om hunden gått till attack. Trots att den skällde kändes den inte som något omedelbart hot, men jag kan inget om hundar och hur de beter sig.

Tänk så mycket konstigt folk det finns…

Idag var jag till Hedåsen utanför Sandviken och filmade förra årets tävlingsbana. Jag provade tejpa för mikrofonen på mobilen för att minska vindbruset och det fungerade ganska bra. Jag passade även på att infoga några kommentarer under tiden jag cyklade, förhoppningsvis stör de inte alltför mycket.

På nåt ställe pratar jag om att växla ner till lillklingan. Kanske bäst att påpeka att jag kör tvådelat och lillklingan i mitt fall är 29T. Vill ju inte att nån ska tro att jag är en kärring och kör på 22T. Hihi!

På tisdag kör vi träningstävling vid Hedåsen. Alla är välkomna! Läs mer om tävlingen i inlägget på Gästrikecupens hemsida.

Gårdagens träningstävling gav mig svart-på-vitt att jag ligger efter i träningen av central kapacitet. Mina innebandyträningar under vintern har ofta givit intervall-liknande träning, men tydligen har det inte varit tillräckligt. Nu är det bråttom med att komma i form om jag ska kunna uppfylla årets mål så idag tog jag en första tugga i det sura äpplet.

Tyvärr började det regna 40 minuter in i passet så jag vek ner mig efter 6 intervaller. Kände mig ändå ganska nöjd när jag huttrande styrde cykeln hemåt. Intervallerna kör jag från 50-skyltarna rakt över vägen från fängelset hela vägen upp till toppen på slalombacken. Då får man 200 meter svagt uppför på asfalt och en lite brantare grusväg innan själva slalombacken tar vid. Intervalltider finns i träningsjournalen här.