Daniel Eriksson

Mitt långsiktiga mål är ”Pallplats H40”, att kunna vara med och slåss om pallplatser när jag nästa år fyller gubbe. För att nå dit krävs hård och målinriktad träning av både kondition, styrka och teknik.

Egentligen är hela den här säsongen (och den kommande vintern) förberedelser för att kunna uppfylla mitt långsiktiga mål. Årets mål är därför tänkta att hjälpa mig i mina förberedelser genom att ge mig bättre förutsättningar på de flesta områden. En bunt morötter om man så vill på resan mot krukan med guld vid regnbågens ände.

Bättre träningsdisciplin

Jag viker ibland ner mig lite för tidigt på intervallpassen. Det händer alldeles för ofta att jag åker ut med målet att köra 3 x 8 min intervaller, men istället kör jag ett maxfart-varv och åker hemåt.

Startfålla 1

Står man längre fram i starten finns det fler riktigt snabba ryggar att jaga och ta vindskydd bakom. För att bli uppflyttad till startfålla 1 krävs en sluttid som är mindre än 13% efter segraren. Redan förra säsongen var jag ganska nära på Mörksuggejakten där jag var 14.2% efter vinnaren.

Dessutom vore det roligt att starta från samma fålla som eliten, det skulle ge en extra liten kick.

Förbättra tekniken

Jag har ganska kass teknik i skogen vilket betyder att jag får slösa bort en massa energi i onödan. Bättre teknik ger bättre flyt i åkningen vilket i sin tur kostar mindre energi och ger högre fart. Det är alltså dubbel-bonus om jag kan förbättra åktekniken.

Planen är att nöta lite mer teknisk stig i år än tidigare år. Jag ska även köra lite ”överfarts-träning”, en idé jag snott från Magnus Palmberg.

Sub-80 kilo

Det finns inte så mycket fett att ta av längre, men en handfull kilon borde gå att skala bort utan alltför stor negativ inverkan på styrka och uthållighet. Just nu visar vågen 83 kg så det är inte långt kvar.

Topp-10 i långloppen

Redan förra året lyckades jag kapa åt mig en topp-10 placering genom min 8:e plats på Mörksuggejakten (plus en 11:e plats på Finnmarksturen och en 12:e plats på Lida Loop). Förhoppningsvis är jag ett snäpp snabbare i år och i så fall är oddsen låga på att jag kniper flera topp-10 placeringar.

Under 7 min vid Testebovallen

Förra året körde jag varvet på 7:16 som bäst. Med små förbättringar på alla plan (kroppsvikt, styrka, kondition, teknik) borde ett varv under 7 minuter vara möjligt.

Trappa upp löpträningen

Jag gillar egentligen inte löpträning, men det är en tidseffektiv träningsform som kan utövas större delen av året. För att sporra mig själv lite har jag satt som mål att klara 5:an i Hemlingby på under 20 minuter i år. Det skulle också vara roligt att springa en mil under 40 minuter och Gävle Halvmara under 90 minuter.

Hur mycket löpträning det blir beror på hur fötterna och vaderna känns. För några år sen hade jag problem med hälsporre som tog åtskilliga månader att bli av med. Trots att jag numera alltid går med mjuka skor (t.ex. Foppatofflor inomhus) så får jag ibland ont. Löpträning brukar även ge mig ont i vaderna och problem med lårmusklerna, men jag tror det mest är en fråga om ovana.

Årets första tävling blev en träningstävling (svartrace). Lite drygt 15 cyklister samlades vid Testebovallen för att tävla om vem som först kunde bli skittrött. Själv blev jag skittrött efter 4 varv och valde därför att inte fullfölja de 5 varv jag egentligen tänkt köra. Varvtider och andra siffror finns i min träningsjournal: Träningstävling Testebovallen

Vi körde 2009 års tävlingsbana som är ca. 3 km lång och innehåller en småjobbig backe (Sanatoriebacken) och väldigt få återhämtningspartier. Direkt i starten så stack Jesper Hjortsberg och Pelle Sjudin iväg i ett rasande tempo medan jag och Johan Östblom tog det lite lugnare.

Första varvet kändes riktigt bra och jag kunde ganska lätt hänga på Johan. Tyvärr försvann den känslan omgående på varv två då jag fick slita hårt uppför Sanatoriebacken. Lyckades ändå hålla mig kvar på Johans hjul men led en hel del. Efter Sanatoriebacken på tredje varvet började Johan sakta men säkert öppna upp en lucka. Jag svor åt mig själv och försökte bita ihop, men det enda som hände var att jag fick en sprängande huvudvärk. Lyckades ändå hålla farten uppe någorlunda och hade Johan inom synhåll hela varvet. Fjärde gången uppför Sanatoriebacken tog knäcken på mig och kort därefter tappade jag helt kontakten med Johan.

Micke Öhman var på plats och agerade både publik och mästerfotograf eftersom han för dagen var krasslig. Tyvärr var kamerautrustningen från forntiden så det är inte helt lätt att se vilka som figurerar i de olika bilderna.

Nästa vecka kör vi en träningstävling vid Hedåsen. Jag hoppas lika många dyker upp då med. Vi ska försöka markera upp banan lite bättre så att nytillkomna ska ha en chans att hitta runt.

Idag tejpade jag fast min mobil (en Samsung Galaxy S) på hjälmen och körde ett varv vid Testebovallen. Det skakar nåt förfärligt och mitt flåsande blir snabbt lite enformigt. Men nu finns i alla fall 2009 års tävlingsbana dokumenterad som video.

På tisdag (19/4) är det träningstävling vid Testebovallen. Start ca. 18.30, samling en halvtimme eller så innan för genomkörning av banan och lite skitsnack.

Alla är välkomna! Läs mer här: Träningstävling Tisdagen den 19:e April klockan 18:30

Igår, efter mitt första fullfartsvarv vid Testebovallen, började jag så smått planera ett blogginlägg med titeln ”Kattastrof”. Det var medvetet felstavat för att ge mig chans att berätta om både min dåliga form, och om vår katt Hedvig som vi tyvärr fick sända till katthimlen förra fredagen.

Jag snurrade runt lite planlöst i 45 minuter medan jag tänkte på betongbenen och hur jag skulle bli av med dom. Hann med att kolla snöläget vid Skidstavallen (många stigar ok, men ena E4-backen var oframkomlig) och ta en sväng förbi Hille IP (där jag träffade på Håkan Linde). På väg hem rullade jag förbi Testebovallen igen och då var Magnus ”Gaastra” Eriksson där. För att göra en lång historia kort så fick Magnus mig på bättre tankar och jag började sätta min prestation i lite perspektiv. Det är dumt att förvänta sig topptider vid första egentliga skogspasset för säsongen.

Idag tänkte jag följa med Jesper Hjortsberg till Falun för att köra en träningstävling på Jungfruberget. Jesper blev dock krasslig så det fick bli träning på hemmaplan istället. Vädret var fantastiskt så jag gav mig ut på ett distanspass söder om stan. Efter 10 minuter, på banvallen vid Järvsta, kom jag ikapp en LVG-cyklist som låg i bocken och såg ut att pressa ganska hårt. Tävlingsdjävulen i mig vaknade genast till liv och jag blåste om i närmare 40 knyck i den svaga uppförsbacken.

När jag passerade såg jag att det var en tjej, men det spelade inte så stor roll. Man kan ändå inte slå av på takten efter en kränkning eftersom det visar på dålig respekt för sporten. Jag behöll därför trycket på pedalerna och susade vidare med en pulsklocka som ilsket blinkade ”94%” (av maxpuls). Distanspass och över 90% puls är en dålig ekvation, och eftersom kroppen kändes pigg beslutade jag mig för att köra snabbdistans istället och fortsatte mata på några procent under tröskelpuls. Det blev 2 timmar med riktigt bra fart innan jag fick slut på energi. Till skillnad från tidigare pass i år så fanns viljan och orken att pressa hårt både uppför, nedför och på platten. Det gav mig en riktigt härlig déjà vu känsla, därav titeln på det här inlägget.

Efter snabbdistansen så rullade jag ur benen riktigt ordentligt och passade bland annat på att reka Åbyvallen. Hela förra årets bana är snöfri sånär som på 30 meter. Tyvärr ligger det 4 eller 5 träd över stigen, bland annat en jättegran. Eftersom det finns så mycket stigar överallt går det säkert att skarva ihop en bra bana ändå. När jag passerade Tolvfors på vägen hem träffade jag på ett gäng som skulle ut på en Happy-Fika-Tur. De såg ut att njuta i det härliga vädret.

Jag postade nyss en banrapport från Testebovallen på Gästrikecupens nya hemsida för er som är intresserade.

Är det nån mer som vill hjälpa till att fylla den nya hemsidan med intressant information? Hör av er i så fall!

Igår körde jag säsongens första runda på min mountainbike. Det har varit tillräckligt varmt för en solskenscyklist som mig flera gånger de senaste veckorna, men varje gång termometern krupit över 5 grader varmt har jag varit upptagen med annat. Passet blev ett fiasko eftersom däcken läckte som såll, så inför dagens pass lade jag drygt 2 timmar på att rengöra insidan på däcken från gammal torr latex innan jag fyllde på ny och snurrade/skakade/vände hjulen några minuter.

Idag visade termometern 13 grader när jag åkte hemifrån så det fick bli kortbyxepremiär. Jag passade på att prova de nya klubb-kläderna jag köpt inför säsongen och de satt riktigt bra och kändes sköna. Det enda som oroar mig lite är stoppningen i byxorna som är något tunnare än i mina gamla Assos-byxor. Vi får se hur kompatibel min häck är med min Tune Speedneedle sadel när rundorna blir lite längre.

Bilderna här nedan tog jag efter passet vilket visar att grusvägen mellan Harkskär och Björke torkat upp riktigt bra. Det var max 200 meter sammanlagt som var tungtrampat, och inte ens där var det blött nog att verkligen stänka upp.

För att så snabbt som möjligt glömma gårdagens förnedrande förlust så praktiserade jag idag lite nakencykling på träningen.

Det var länge sen jag var så här besviken! Jag sitter och försöker förstå hur det kunde gå så fel, hur ett lag som leder serien och som spelat så bra de senaste matcherna helt plötsligt förlorar mot ett bottengäng.

Hade det varit en betydelselös match så kunde man kanske förlåta sig själv och laget, men det var den viktigaste matchen på hela säsongen och vi vek ner oss som ett gäng vaxdockor i en ugn.

Nu lutar det åt att jag lägger innebandyklubban på hyllan för att nästa vinter kunna koncentrera mig helt på cykelträning. Målet att stå på pallen i nåt eller några långlopp sommaren 2012 hägrar och för att nå dit krävs ett helt annat fokus på träningen nästa vinter.

Detta deprimerande inlägg får markera slutet på vinterns bloggtorka. Nu är det hög tid att komma igång med både utomhuscykling och regelbundet bloggande.

Vinterns bloggtorka fortsätter. Visst finns det saker att skriva om ibland, men motivationen saknas just nu. Vill ni veta vad som händer med min träning så finns ju alltid min träningsjournal som jag håller uppdaterad.

Efter några bakslag i form av sjukdomsveckor både i december och januari så är jag nu åter igång med målinriktad träning och viktnedgång. Sambon tycker inte jag behöver gå ner nåt mer i vikt och delar inte min svaghet för sötsaker. Hon förstår inte riktigt hur svårt det är att passera nedanstående lockelse varje gång jag ska in eller ut ur köket. Fast det är karaktärsdanande, och när jag lyckas motstå frestelsen ger det mig en inre tillfredsställelse. Jävlar vad tillfredsställd jag varit de senaste två dagarna. Hihi!