Daniel Eriksson

Jag är nyss hemkommen från en trevlig tur i Hemlingby tillsammans med några från HappyMTB. Det blev ett riktigt bra dagen-före-pass med självförtroendebyggande flyt i stöket och riktigt pigga ben när jag tryckte på lite.

Erik Sisell, Magnus ”Gaastra” Eriksson och Johan ”JWL” vid spårcentralen i Hemlingby.

Imorgon är det XC-SM i Rättvik och trots att det känns bra i kroppen sitter jag och känner mig orolig för att jag inte har vad som krävs. Jag tror att jag är lite extra orolig eftersom det är SM, för egentligen är inte XC så väldigt annorlunda än långlopp. Det krävs lite andra styrkor och färdigheter, men det viktigaste i båda disciplinerna är bra kondition och där ligger jag bevisligen hyfsat bra till.

Eftersom jag inte körde dagens tempo-lopp så är jag oseedad till XC-loppet och kommer därför få starta längst bak i fältet. Jag vet inte hur stor nackdel det är, men jag tänkte fråga Johan Östblom och Pelle Sjudin innan loppet vad de rekommenderar mig att göra.

Inget lämnas åt slumpen, tårtdopning och mandelkubbsladdning.

Jag har faktiskt varit med i SM en gång förut. Då var det ungdoms-SM (eller junior-SM, minnet är bra men kort) i bandy och vi i Skutskärs IF blev utskåpade av Edsbyn i kvarten eller semin. Vi hade en landslagsman (Anders Östling) och Edsbyn hade 6-7 stycken som var ordinarie i landslaget (bland annat Magnus ”Kuben” Olsson). Det jag minns från matchen är att jag kände mig som ett rundningsmärke när Edsbyns duktiga anfallare trampade upp farten, och att jag gjorde ett riktigt skitmål på straff. Jag fick felträff på bollen och den studsade långsamt in i det hörn jag INTE siktade på. Men alla mål räknas…

Kors i taket, lokaltidningarna har skrivit om mountainbike. Inte nån jätteartikel, men de har i alla fall ”tagit tempen” på de tre lokala åkarna med medaljchans. Skoj!

Läs artikeln här: Palmberg ligger lågt inför SM

Ikväll har jag varit ute och letat sprättben vid Testebovallen. Det blev en kort men intensiv träning för att få igång kroppen efter helgens Mörksuggejakt utan att för den skull dra på mig en massa mjölksyra eller trötta muskler. Trots värmen och en massa kottar på stigen (det har blåst rejält idag) så lyckades jag köra varvet på 7:17 min, vilket bara är en sekund sämre än mitt personliga rekord.

Sprättben

På torsdag är det dags för min SM-debut och jag ser verkligen fram mot den. På långloppen har jag lite koll på motståndet och min egen kapacitet, men nu är det XC som gäller så jag har ingen aning om hur jag ligger till. Klart är i alla fall att jag inte kommer kunna dra nytta av mitt slätdrag.

Cykeln är nyservad med ny vajer till framväxeln och ny kedja. Dessutom är vänster vevarm numera fastlimmad med stål-epoxi. Vevpartiet är fortfarande inte tyst, men det högljudda knaket som dök upp under sista milen på Mörksuggejakten är i alla fall borta. Med en vevarm som inte längre rör sig i förhållande till axeln den är fäst i hoppas jag slippa problem med att bulten gängar ur sig själv också. Förhoppningsvis håller det resten av säsongen.

Om djungeltelegrafen stämmer så blev jag 8:a i H30-klassen på Mörksuggejakten idag på en tid strax över 2:35. Det betyder i så fall min första topp-10 placering och endast 14.2% efter segrande Gustav Larsson. Gissa om jag är supernöjd?

Det enda smolket i glädjebägaren är att mitt vevparti verkligen inte mår bra just nu. Förmodligen är infästningen av vänster vevarm slut vilket betyder att det inte hjälper hur hårt jag än drar vevarmsbulten. Jag ska undersöka det närmare ikväll, och visar det sig att splinsen är slut så funderar jag på att prova smeta dit lite stål-epoxi. Tror ni det hjälper?

Tävlingsreferat

Jag lyckades hitta en ganska lagom nivå i backen upp till Vida Blick. Pulsen var hög och pendlade mellan 92 och 97% av max men till skillnad från förra året drog jag inte på mig några stora mängder mjölksyra trots att jag körde upp på ungefär lika lång tid (~8:35 min). Jag hade Johan Östblom ett stenkast framför mig hela backen och tog det som ett kvitto på att jag absolut inte åkte för sakta i alla fall.

Johan försvann sen utom synhåll i någon mil eftersom jag inte riktigt kunde hänga på hans grupp utför i skogen. Som vanligt kunde jag utnyttja mitt slätdrag på grusvägarna och plockade massvis med placeringar. Några kilometer innan banan passerar väg 301 i Nedre Gärdsjö var jag ikapp Johan igen som låg i en grupp tillsammans med bland annat Martina Thomasson. Gruppen var tidvis ganska stor och det blev lite gummisnoddseffekt som gjorde att jag tappade Johan några gånger.

Första gången jag tappade honom berodde det dock inte alls på någon gummisnodd. Jag tyckte det var lite fult att bara blåsa förbi den andra vätskekontrollen så jag passade på att lägga mig ner och glida lite i gräset precis vid ingången till kontrollen. Skrapade upp armbågen lite men var snabbt uppe igen. Tyvärr går det ganska snabbt precis där med nedförsbacke på asfalt innan man åker över en bro, så jag fick en ganska rejäl lucka fram till gruppen med Johan.

I skogen mellan Nittsjö och Västberg (efter ~56 km) började det rycka lite olycksbådande i insidan på höger lår. Strax innan hade jag gått ganska hårt för att rycka ifrån gruppen jag låg i och det var förmodligen det som straffade sig. Jag hade dock en massa tur för några minuters stående cykling var allt som krävdes för att bli av med kramperna.

I Backa så gick både Martina och Kristine (de två första damerna) om mig samtidigt som jag var tvungen att hålla igen lite för krampkänningarna kom tillbaka i den branta asfaltsbacken. Jag tappade dock inte många meter och det dröjde inte länge förrän jag var ikapp den gruppen igen. På en grusväg över ett hygge så satte jag sen in ett ryck och gick ifrån gruppen innan de avslutande kilometrarna på stig in mot mål.

Sista kilometern jagade jag ikapp två stycken H30-åkare från Kolmården. Vi gick in på stadion i bredd men en av dom ryckte iväg direkt inne på gräset. Tyvärr hängde jag inte på direkt, och när jag äntligen vaknade till så hade han fått en lucka på 15 meter. Den luckan lyckades jag täppa på väg bort till sista 180-graders kurvan, men uppför den sista lilla knölen på målrakan så krampade mina ben rejält och jag kunde aldrig ge honom någon ordentlig match.

Notisen i träningsjournalen hittar ni här: Mörksuggejakten 2010

Jag sitter på vandrarhemmet Utbygården strax utanför Rättvik och laddar inför morgondagens tävling. Det har serverats gemensam mat och nu är det samling kring den gigantiska 24″ tjock-TVn för lite fotboll och skitsnack.

Utbygården.

Tidigare idag var jag och hämtade ut nummerlappen och provkörde nästa veckas SM-bana. Den var riktigt rolig med massor med skön stig och inte alltför teknikskt svår. Dock kommer den bli jobbig för det var hur mycket kurvor och småbackar som helst. Inte många ställen att vila benen alltså.

Igår skickade jag ett mail till KCNC för att höra om jag kunde få eller köpa den bricka som fattas. Idag på eftermiddagen fick jag ett mail från JT Import som är deras distributör för Sverige och Danmark. De har semesterstängt men lovade skicka en bricka nästa vecka.

KCNC får en guldstjärna och plus-i-kanten för snabb service!

Sent i går kväll konstaterade jag att mitt vevpartiproblem förmodligen beror på en bricka som saknas. Idag gav jag mig ut på jakt efter en passande bricka. Tyvärr var dimensionerna lite udda; innerdiameter 18 mm, ytterdiameter 21 mm och tjocklek endast 0.5 mm. Självklart fanns ingen bricka som ens kom i närheten av de måtten, men med lite tålamod förvandlade jag en kopparbricka med rätt innerdiameter till nåt som i alla fall passar hjälpligt.

Hemfilad bricka.

Jag är lite skeptisk till att köra med en kopparbricka eftersom det finns risk att det bildas ett galvaniskt element som äter upp vevpartiet. Förhoppningsvis dröjer det inte så länge tills jag får tag på rätt sorts bricka.

Jag tror mig nu veta varför jag haft såna problem med att den vänstra vevarmsbulten hela tiden lossnat (vilket bland annat tvingade mig bryta Ränneslättsturen). Problemet är att det fattas en bricka mellan bulten och vevarmen, en bricka som är så viktig att den i instruktionerna ägnas extra uppmärksamhet.

Om det är jag som tappat bort brickan eller om den aldrig fanns med när jag köpte vevpartiet låter jag vara osagt. Nu gäller det att jag lyckas hitta en passande bricka snarast. Jag har kontaktat KCNC via mail men hyser inga större förhoppningar om snabb hjälp därifrån. Tyvärr har brickan lite udda dimensioner så att hitta en i nån lokal affär känns lite hopplöst, men jag ska i alla fall försöka.

Tills vidare har jag fixerat bulten med gänglåsning och monterat dit den lilla avdragarmuttern som extra förstärkning. Ska se till att ha med mig lämplig insexnyckel på Mörksuggejakten i helgen om det börjar strula.

Bra och regelbunden träning utan avbrott för skador eller sjukdom är något varje idrottare drömmer om. Med något litet undantag så har jag varit hel och frisk sen tidigt i våras och det börjar ge resultat nu.

Jag gjorde hyfsade insatser på Kolmårdsbiken och Långa Billingeracet trots att banorna inte riktigt passar mig och att jag inte riktigt hade hunnit komma igång med cykelträningen på allvar. Lida Loop innebar ett stort steg framåt både placeringsmässigt och i procent-efter-segraren. Hade det inte varit för ett cykelhaveri så hade jag tagit ytterligare ett steg framåt på Ränneslättsturen i söndags.

Nu står Mörksuggejakten för dörren och jag känner mig i bättre form än någonsin. Lyckas jag plocka ut allt ur kroppen på söndag så kommer det gå fort. Jag tror och hoppas på en tid ner mot 2:40 om det är torrt och varmt vilket borde ge mig en chans att kriga om en topp-15 placering i H30. Det enda orosmolnet är startbacken och hur hårt jag ska gå i den. Eftersom jag saknar rutin så får jag förlita mig på tur för att hitta rätt nivå.

Som ett bevis för att formen är på topp lyckades jag tidigare ikväll putsa mitt personliga rekord på tävlingsbanan vid Testebovallen med 11 sekunder. För några dagar sen satte Jesper Hjortsberg nytt personligt rekord på samma bana med 7:14 vilket gav mig lite extra motivation. Nu lyckades jag inte riktigt slå hans tid, men istället för 13 sekunder efter så är jag nu bara 2 sekunder efter. Har jag sagt att jag är en tävlingsmänniska? Hihi.

För att slippa gå upp så tidigt på söndag har jag lyckats boka in mig på ett vandrarhem strax utanför Rättvik. Tanken är att åka upp i god tid på lördag och köra ett varv eller två på SM-banan (jag kör XC H30 på torsdag 15/7). Det blir ett bra dagen-före-pass plus att jag får lära mig banan lite.

Självplågeri i backe.