Idag bjöds det på jobbiga höjdmeter, stenig stig och otäcka utförslöpor vid Rönnåsen. Det var Gästrikecup-tävling, och precis som för två veckor sen i Högbo slutade jag på tredje plats i seniorklassen.
Vissa har bländande teknik i skogen, andra har bländande vita ben.
Jämfört med banan i Högbo för två veckor sen kändes svårighetsnivån något lägre vilket passar mig bättre. Samtidigt var farlighetsnivån mycket högre då det på vissa ställen gick ordentligt fort på stigar med stora stenar. Detta resulterade i massvis med punkteringar och nästan hälften av sportklassen bröt. En av stenarna hoppade dessutom upp och attackerade Jesper Hjortsberg som föll och stukade sitt självförtroende.
Jag var inte alls förtjust i banan efter uppvärmningsvarvet eftersom jag tyckte den var för svår och farlig. När väl tävlingen var igång så kändes den dock inte längre så svår och jag fick till och med lite flyt i stöket. Det var en utmanande bana på flera sätt och Johan Östblom hade verkligen lyckats bra med dragningen!
Det stora senior-startfältet. Jag försöker stirra ner Palmberg – förgäves…
Tävlingsreferat
När starten gick så fegade jag lite i första uppförsbacken vilket gjorde att Claes Engström smet förbi. Det betydde också att jag direkt tappade Jespers hjul som jag hade som mål att klamra mig fast vid. På det efterföljande stigpartiet tappade jag ett tiotal meter till Claes trots att jag slet hårt. Jag hade nog värmt upp lite dåligt, för kraften och orken kom smygande några minuter senare.
På det andra stigpartiet vurpade Jesper och Claes stannade till för att kolla hur han mådde. Jag passade då på att gå om Claes och lyckades hålla honom bakom mig resten av varvet.
På andra varvet var Claes ikapp mig, och när jag missade en sväng gick han om mig och gasade på lite extra. Oturligt nog för mig var det en svag stigning på halvteknisk stig, och i såna lägen är Claes mycket snabbare än mig så han fick en rejäl lucka som jag sen inte kunde täppa till.
Claes Engström försvarar den lucka han skapade på den föregående stigen.
I den steniga utförslöpan efter Rönnåsstugan ”burpade” jag bakdäcket på en sten och fick köra resten av varvet med alldeles för lite luft. Jag stannade till vid varvningen och fyllde på luft.
När jag stod och pumpade passade Pontus Johansson på att smita förbi. Han fick dock bara 30-40 meters försprång innan jag gick ut på tredje varvet. Jag täppte ganska snart den luckan, och på grusvägen upp till Rönnåsstugan gick jag om honom. Resten av varvet flöt på bra.
På det fjärde varvet lyckades jag åter ”burpa” backdäcket men jag kunde fullfölja både det varvet och det femte varvet utan att behöva fylla på luft. Sista varvet hade jag dock så lite luft att jag fick genomslag på i stort sett allt som stack upp om jag satt ner, så det blev mycket stående cykling. Förutom en nära-höghastighetscrash-upplevelse sista gången ner från Rönnåsstugan så var de två avslutande varven ganska händelselösa.