Efter gårdagens slappande och återhämtning så har kroppen och knoppen känts ganska bra idag. Det är egentligen bara vaderna som varit lite ömma, så den planerade löpturen utgick och istället bestämde jag mig för att köra intervaller i Bomhus-backen på plastraketen.

Det visade sig dock ganska snabbt att jag idag var ovanligt vek mentalt och redan efter 3 intervaller gav jag upp och rullade hem. Jag satt och svor åt mig själv hela vägen hem för det kändes verkligen som en bortkastad träning. Det hade varit mycket bättre att sitta hemma och peta sig i naveln och spara energin och motivationen till ett rejält pass imorgon. Nu är risken stor att även morgondagens pass blir halvdant.

Jag behöver verkligen sällskap när jag ska köra intervallpass, annars är risken stor att jag viker ner mig alldeles för tidigt. Någon som vill köra intervaller med mig? Hör av er!!!

Det är knappt tre veckor kvar till Ränneslättsturen och jag skulle vilja hinna med en hel bunt hårda pass för att trimma formen ytterligare ett snäpp. Jag trodde inte innan säsongen att jag skulle ha en chans att bli uppflyttad till fålla 1 i Långloppscupen, men eftersom jag bara var ca. 4 minuter från den gränsen på Lida Loop så har hoppet väckts. Det krävs att jag kör på max samtidigt som det går lite långsamt för tätklungan, men det är inte längre en omöjlighet. För att bli uppflyttad behöver jag vara mindre än 13% efter vinnaren.

Mental vekling

Kommentera