Långsam och livrädd

Idag kördes Gästrikecupen vid Rönnåsen utanför Ockelbo på en väldigt rotig och stenig bana med gott om höjdmeter som Jimmy Stenhammar hade lagt. Banan var fantastiskt rolig men passade mig inte alls, och när det dessutom började regna samtidigt som vi startade så blev det jobbigt för mig.

För att göra en lång historia kort:

• första backen var längre än jag trott (kom för sent för att provköra banan) så jag gick mig ganska stum där
• alla stenar och rötter gjorde det näst intill omöjligt att återhämta sig, ”trampa ur” benen, dricka eller sträcka på ryggen
• regnet tilltog och gjorde banan rejält hal under andra varvet
• jag var livrädd i alla utförslöpor och spände mig som en galning
• efter 1.5 varv tog banan ut sin rätt och min rygg började protestera högljutt
• efter 2 varv klev jag av
• som ”straff” för att inte fullfölja körde jag upp till toppstugan tre gånger

Det känns surt att inte kunna fullfölja, men ryggen gjorde så ont att varje tramptag var en pina på slutet av andra varvet. Min dåliga teknik gör att jag på en sån här bana spänner mig som en galning hela tiden.