Dagens bild tagen strax efter en löptur runt Sätra där jag skrämde slag på både folk och fä. Precis innan jag gav mig iväg drog molnen ihop sig och gömde solen, och en halvtimme senare med bara 500 meter kvar av passet så började det duggregna.
Passet som sådant var ganska kasst. Jag kände mig lika lätt och spänstig som ett kassaskåp och pulsen var riktigt hög trots att det gick långsamt.
Gårdagens benproblem tror jag kan bero på att jag missade att stretcha efter torsdagens innebandyträning och sen satt jag mest still i två dagar vilket fick ryggen att stelna till. Direkt när jag kom hem från matchen igår så drog jag i mig några Voltaren och stretchade extra noga. Jag stretchade även lite i morse när jag vaknade.
På eftermiddagen var vädret helt underbart med en nästan klarblå himmel och 9 grader varmt. Jag passade på att njuta lite av den friska luften genom att ta en kortare tur på cykeln. Det är riktigt fint och torrt i skogen just nu så om vädret tillåter blir det absolut några fler skogspass den närmaste tiden. Dagens tur blev ganska lugn även om jag försökte stressa på lite runt banan vid Testebovallen.
Mina skridskor är i desperat behov av slipning vilket orsakade en fin vurpa. Jag lyckades naturligtvis landa på vänster höft, samma höft som jag under hela förra hösten hade ont i på grund av upprepade vurpor på is och innebandyplaner. Ett tag var det så illa att jag nästan bara kunde ligga på andra höften i sängen, alla andra ställningar gjorde ont. Jag hoppas verkligen jag slipper återuppleva den smärtan i år.
Igår deppade jag på grund av vädret och valet av film, idag deppar jag på grund av trasiga ben och en förlust i innebandy. Vi i Gävle Södra skulle åka till Arena Jernvallen och plocka tre poäng av Sandviken IBK. Det blev inte alls som jag eller vi hade tänkt.
Jag kände redan på uppvärmningen att det gjorde lite ont i benen, och en kvart in i första perioden tvingades jag kliva av eftersom smärtorna i benen blev för kraftiga. Det är samma problem som jag haft förut, alltså förmodligen någon slags nervretning i ländryggen som ger konstiga smärtor i benens muskler.
De få minuter jag spelade var jag, precis som resten av laget, bolltvåa och fick jaga snabbfotade Sandvikare. Tror inte jag var inne på något baklängesmål, men det berodde inte på skicklighet utan på tur.
Läs mer om matchen på lagets hemsida: Förlust mot Sandviken
Dagen har varit gråtrist och händelsefattig, och nu på kvällen har jag och tjejen varit och sett filmen ”Hämnden” som var deprimerande och händelsefattig. Kaka på kaka liksom, sitter och är deprimerad nu.
Imorgon är det innebandy för hela slanten. Vi i Gävle Södra ska åka till Arena Jernvallen och plocka tre poäng av Sandviken IBK. Matchstart 13.30, kom gärna och titta om ni inte har nåt bättre för er. (I ärlighetens namn så räknas det mesta annat, bortsett från självtillfogad smärta, som ”bättre för er”.)
Vad krävs det för att nå dit jag vill, att slåss om pallplatser 2012 i H40-klassen? Vilka uppoffringar behöver jag göra, hur hårt måste jag träna, och kan materialet ha någon betydelse? Många frågor utan tydliga svar blir det när man sitter och funderar på framtiden.
Det positiva jag har med mig från vårens test är att jag utan någon riktigt bra vinterträning sörplade i mig 5.3 liter syre per minut. Jag hoppas och tror att jag med bättre träning i vinter ska kunna öka den kapaciteten något. Det som verkligen kommer ge effekt på syreupptaget är dock den planerade viktminskningen.
När jag var till LIVI i våras stannade vågen på 90.5 kg vid invägningen (med cykelkläder och två mål mat i magen). Lyckas jag pressa ner mig under 80 kg (vilket jag har som mål i vinter) så kan jag utan någon kapacitetsökning nå 66 ml/kg/min eller mer. Det räcker inte till en elitkarriär, men kanske räcker det till för att utmana om pallplatser i H40? Det är fortfarande 18 månader kvar som jag kan putsa på teknik, mjölksyratålighet och lungkapacitet. Kanske borde jag satsa på ”Projekt 70” om jag får vara frisk och motiverad.
Vad tror ni krävs för att vara med och slåss om pallplatser i H40 2012?
Helt orörlig har jag inte varit eftersom jag uträttat en del ärenden med cykeln som transportmedel. Gissar på att det blivit nästan 2 mil på pendlarhojen. Bland annat har jag varit och tittat på mattor till nya lägenheten med flickvännen. Tror vi lyckades hitta en bra kombination, men det är svårt att verkligen bilda sig en uppfattning utifrån en liten utskuren kvadrat.
Trots träning drygt 2 veckor i rad så har motivationen hållit sig på topp vilket är ovanligt så här på hösten. Kroppen har inte känts sliten annars än i söndags då det verkligen kändes hur hårt golvet på Nynäs IP är (där vi spelade match på lördagen). Nu håller jag tummarna för att resten av hösten och vintern fortsätter i samma positiva anda vad gäller hälsa och motivation.
Gävle Södra IBC – Bollnäs/Hertsjö IBF, 13-6 (5-4, 2-0, 6-2)
Andra och tredje perioderna präglades av utvisningar och ett spel som inte var bra men som vi ändå hade övertaget i. Det var tur att vi hade en engagerad matchcoach (Jonas Tidsjö) som höll oss på rätt spår även när spelet inte fungerade så bra.
Själv fick jag en assist och 7 minuters påtvingad vila, en 2:a för låsning av klubba och en 5:a för hårt spel. Jag blev väldigt förvånad när jag fick 5:an för jag tyckte jag stod still, men kanske satte jag ut höften omedvetet. 2:an var inte så mycket att snacka om. Laget fick sammanlagt 21 utvisningsminuter vilket vi inte har råd med mot bättre motstånd.
Den trevliga känslan i benen från igår satt kvar och jag hade bra klipp i steget ända fram till slutsignalen. Även om jag var rejält anfådd några gånger så var jag aldrig riktigt trött vilket är skönt.
Den planerade vilodagen skrotades till förmån för ett återhämtningspass i det härliga vädret. Det var 11:e dagen i rad som jag tränade så målet var att ta det lugnt och njuta av höstsolen samtidigt som jag fyllde på motivations-kontot inför vinterns tuffare och tråkigare pass.
Dagen till ära hade jag sprättben vilket faktiskt ställde till lite problem när jag försökte köra milspåret vid Skidstavallen i lugnt tempo. Det gick helt enkelt inte att motstå frestelsen att sprätta till i varje liten uppförsbacke, vilket i sin tur fick pulsen att sticka iväg långt högre än vad som är lämpligt för återhämtning. Jag avbröt därför stigkörningen redan efter nån kilometer och rullade grus och asfalt resten av passet.
Gästriklands Innebandyförbund har haft den goda smaken (hihi!) att välja en bild på mig som illustration till sidan med resultat och spelprogram. Bilden är 2 år gammal och visar mig i gamla matchstället (nuvarande reservställ) jagandes en Strömsbro-spelare. Jag ser ganska skitnödig ut på bilden, eller hur?
På lördag är det seriepremiär för oss med hemmamatch mot Bollnäs/Hertsjö IBF. Matchen spelas på Nynäs och startar 17.30. Kom och titta!
Idag sken solen från en nästan klarblå himmel och trängde undan höstkylan några timmar mitt på dagen. Jag passade därför på att köra ett kort men intensivt tröskelpass nordost om stan. Hösten har verkligen målat om landskapet i sprakande färger och solen satte en härlig guldkant på allt.
Gårdagens innebandy satt fortfarande kvar i benen och gjorde att det gick tungt i början, men när jag efter 10 minuter började få upp värmen gick det lätt att skruva upp trycket på pedalerna några snäpp. Pendlade kring mjölksyratröskeln i 50 minuter innan jag avslutade med 10 minuters urtrampning.
Härlig höstbild lånad av Anna