Daniel Eriksson

Eftersom både SMHI och YR lovat ganska kyligt väder till morgondagens tävling gav jag mig ut på jakt efter lite varma kläder i sista sekund. Jag har i det längsta försökt låta bli att köpa på mig kläder för dåligt väder för vad ska jag då skylla på när solen inte skiner?

I alla fall så tipsade syrran mig om Racerdepån i Falköping. Det visade sig vara en mycket välsorterad cykelbutik med Gävle-mått mätt, så nu äger jag både benvärmare och en vindjacka med avtagbara ärmar.

Eftersom jag ändå skulle till Skövde och hämta nummerlappen så blev det ett stopp på Sportson i backen upp till Billingehus också. De höll precis på att stänga butiken och plocka ihop varor till tältet de ska ha på tävlingen imorgon, men jag hann i alla fall köpa en ”KMC Missing Link” för 10-delad kedja. Eftersom jag sedan några veckor tillbaka har ett multiverktyg med kedjebrytare (Lezyne Stainless 12) känns det dumt att inte också ha med sig ett löst kedjelås.

Nummerlappsutdelningen skulle egentligen inte börja förrän 15.00, men när jag var dit 12.30 så var redan Dag Bränfeldt på plats. Dag lovade sol och värme imorgon, vi får väl se om han i egenskap av tävlingsledare kan styra över vädret. Hann även med att snacka lite NoTubes-fälgar med Dag innan jag plockade ut min nummerlapp (304).

Jag är på besök hos syrran mitt i obygden. Källeryd, för obygden heter så, ligger mer offside än vad som är mentalt hälsosamt. Syrran verkar ändock trivas här även om hon knorrar lite ibland, och det ligger bara 6 mil från Skövde där jag ska tävla i Långa Billingeracet på söndag.

Just nu sitter vi vid köksbordet med varsin laptop, lite vin, läsk, kakor och godis. Jävlar vilket drag det är i Källeryd på fredagskvällar!

Som nybliven MTB-cyklist finns det många saker att lära sig och upptäcka. En av dessa saker, som påverkar både komfort och flyt i skogen, är hur högt tryck man bör ha i däcken.

När jag började cykla MTB för 4 år sen körde jag med ganska smala och stenhårt pumpade däck. Detta gav bra rull på asfalt och hård grusväg, men det gav också dåligt flyt och ryggont på stökiga stigar.

Sen ett år tillbaka kör jag lättviktsdäck med stor luftkammare (Continental Race King 2.2 Supersonic) och lite lägre lufttryck. Jag märker inte nån direkt skillnad på asfalt och hård grusväg, men så fort jag kommer ut i skogen är skillnaden enorm. Istället för att studsa fram mellan stenar och rötter så flyter cykeln fram på ett helt annat sätt.

Jag försökte först köra med lättviktsslang, men efter ett drygt 7 minuter långt punka-stopp på förra årets Lida Loop bestämde jag mig för att prova köra slanglöst med hjälp av latex-gegga (NoTubes Stans).

Man vinner inte så mycket vikt på att köra slanglöst eftersom latex-geggan väger nästan lika mycket som en lättviktsslang, men man kan heller inte få en traditionell genomslagspunktering (där slangen kläms sönder mot fälgens sidor). Eftersom man inte kan få genomslagspunktering kan man köra med lägre lufttryck vilket ger bra utdelning i stökig terräng. Det sägs också att man får något lägre rullmotstånd utan slang, men detta har i alla fall inte jag märkt nåt av.

Allt är dock inte en dans på rosor med slanglöst. Det kan vara svårt att få vissa kombinationer av däck och fälg att fungera ihop, så en kompressor kan ibland vara nödvändig. Använder man lätta däck med tunna sidor så kan det ta lång tid innan däcken är helt täta. Jag räknar med minst en vecka med dagliga pumpningar och skakningar för de däck jag använder (som dock är kända för att vara svårtätade). Sen så är det kladdigt och jobbigt att byta däck, så om man byter däck ofta kanske en slang är att föredra ändå.

Nytt för i år är att jag köpt en lufttrycksmätare (SKS Airchecker, se bilden) för att få bättre koll på hur hårt jag pumpar däcken. Förra året körde jag oftast en bit över 2 bar men i år tänkte jag försöka köra med strax under 2 bar i däcken. Problemet är att det vid så lågt tryck finns risk att det blir glipor mellan däcket och fälgen vid kraftiga sidorkrafter, och då läcker luften ur blixtsnabbt. På gårdagens tur hade jag 1.7 bar när jag åkte hemifrån, men bara 1.1 bar i framdäcket när jag kom hem. Nästa tur ska jag prova 1.8 bar och se om det håller bättre.

Den där påsen Daim har legat på fikabordet på jobbet sen i fredags förmiddag. De ljuvliga sockerkickarnas förlovade land lockar, men jag har lyckats motstå frestelsen.

Mitt normala modus operandi när jag är sjuk är annars att frossa i godis och sötsaker, vilket tillsammans med utebliven träning innebär en snabb viktuppgång. Jag tänker alltid att jag ska låta bli och vara stark, men faller sen ihop som ett korthus så fort jag går förbi kaffebrödet, glassen eller godiset på ICA. Kanske blir det annorlunda denna gång, med Fredrik Ericssons konstaterande att jag väger för mycket snurrandes i bakskallen.

Kråkan i halsen som jag skrev om för två dagar sen har inte viljat ge sig av, trots mina försök att skrämma bort den. Tre vilodagar i rad är inte riktigt vad jag hade planerat den här helgen, men det är bara att köpa läget.

Jag har i alla fall inte latat mig hela tiden. Jag har hunnit städa, tvätta, meckat med titan-kassetten, bytt däck på ena träningshjulet och luftat bromsarna.

Hade egentligen inte tänkt lufta bromsarna, men som så många gånger förut bröt jag mot om-det-inte-är-trasigt-så-ge-fan-i-det-regeln. I mina försök att smörja kolvarna lyckades jag med konststycket att pressa ena kolven helt ur cylindern. Gissa om det blev mycket luft i systemet efter det missödet!

Att lufta bromsar är inte svårt, men det gäller att göra de olika sakerna i rätt ordning. Som tur är har Avid varit snälla och lagt upp en bra instruktionsvideo på YouTube.

Jag har också meckat en del med titan-kassetten som jag skrev om tidigare i veckan. Fick tips på MTBR om att det behövs en 0.5 mm distans innanför kassetten för att det ska fungera bra. Nu tyckte jag inte det fanns nåt spel/glapp i min kassett, men i brist på bättre förslag så gav jag mig ut på jakt efter en lämplig distans. Tyvärr var det ingen LBS i Gävle som hade någon så det slutade med att jag köpte en aluminiumplåt på Clas Ohlson som jag själv skar ut en distans ur.

När jag monterade bort kassetten visade det sig att det faktiskt redan satt en distans där, dock ”bara” 0.3 mm tjock. Den hade jag missat när jag monterade kassetten, förmodligen för att den hölls på plats av lite överflödigt fett från bodyn.

Jag bytte i alla fall till min något tjockare distans, men någon förbättring av växlingarna blev det inte. Däremot märkte jag ett mönster i hur växlingarna fungerade som jag inte reagerat över förr. Det verkar nästan som om kassetten är för smal, för jag kan bara få 6-7 växlar åt gången att fungera bra. För att testa denna teori så placerade jag den smalare distansen mitt i kassetten. Förutom lite rassel precis vid distansen så kunde jag nu få alla växlarna att fungera. Det ska bli spännande att prova detta på riktigt utomhus när jag blir frisk.

Jag vaknade med en kråka i halsen i morse. Håll tummarna för att den flyger sin kos snart! Jag har ett långpass inplanerat i helgen, frågan är om jag kommer kunna genomföra det.

Bjuder på lite vikt-porr för de med DT Swiss 240s nav. Spara 10 gram och få dubbelt så många POE, och det behövs inte ens några verktyg för operationen. Kostar inte gratis, men 330 kr för nåt som både spar vikt och förbättrar funktionen är ganska överkomligt.

En tröskeleffekt på 3.3 W/kg och ett VO2max på 58 ml/min/kg gör ingen cyklist med ambitioner speciellt glad. Att jag dessutom har ganska kass teknik i skogen gör utgångsläget ännu sämre.

Efter att ha analyserat siffrorna från mitt konditionstest på LIVI så kan jag bara konstatera att det krävs en del uppoffringar och hård träning om jag ska kunna vara med och slåss om pallplatserna i H40 om två år.

”Pallplats H40” är nämligen det mål jag för närvarande siktar på. Med tanke på att jag förra säsongen som bäst var 21:a i H30 så låter det kanske lite övermodigt att tro att jag ska kunna vara med och slåss om pallplatser. Men jag har två år på mig innan jag fyller 40 och dessutom tror jag det finns en hel del outnyttjad potential i min kropp.

Som ett led i att försöka hitta denna potential har jag inlett ett samarbete med Fredrik Ericsson. Han kommer fungera som bollplank när jag har funderingar och ge mig tips om hur jag bör träna för bästa resultat. Som ett direkt resultat av samtalen med Fredrik kommer jag ha med mig betydligt mer gel på loppen, träna mer distans närmaste tiden, och fokusera hårdare på att gå ner i vikt.

Nästa konditionstest hoppas jag kunna genomföra strax efter Bockstensturen i höst. Jag ser redan fram mot att få gå en ny match mot maskinerna och prestera bättre värden än dessa:

Laktat

Syreupptagningsförmåga

Dagens aktivitet var ett konditionstest på LIVI i Falun med Jens Westergren som testledare. Siffror och analys kommer imorgon, men jag kan direkt säga att några siffror att skryta med kommer det inte vara.

Är lite besviken på att jag vek ner mig så tidigt. Det kändes som om det fanns en del kvar i benen, men tyvärr fick jag inte (nog med) luft och paniken började infinna sig.

Idag konstaterade jag att titankassetter kostar mer än de smakar.

Jag har ända sen första turen med titankassett haft problem med att få växlarna att fungera bra. Antingen har uppväxlingar fungerat, eller så har nedväxlingar fungerat, men de har aldrig fungerat samtidigt.

Under Kolmårdsbiken så orsakade växelstrul ett par ofrivilliga stopp. Som tur är tappade jag väldigt lite tid på detta, men det hade lika gärna kunnat resultera i stora tidsförluster om stoppen hade kommit lite mer olägligt. Enligt lagen om alltings jävlighet så kommer naturligtvis stoppen att komma betydligt mer olägligt när Långloppscupen drar igång om två veckor med Långa Billingeracet.

För att felsöka problemet så slängde jag på mina träningshjul idag och drog till Testebovallen för ett kort pass. Dessa hjul har en vanlig XT-kassett, och en liten justering vid handtaget var allt som behövdes för att växlingarna skulle fungera perfekt igen.

Kanske är det kassetten som är kass (det är en Fun Works S-Light), eller så är det kombinationen titankassett plus 10-delad kedja (KMC X10SL) som inte är bra, men oavsett vad det är så känns det som om titankassetter kostar mer än de smakar. Eftersom jag blåst ganska mycket pengar på denna kassett så ska jag göra ett försök med vanlig 9-delad kedja också, men jag tvivlar på att det kommer göra någon större skillnad.

I lördags körde jag Kolmårdsbiken för första gången. Det var kallt, blåsigt, lerigt och allmänt jobbigt, men det var också riktigt roligt och en bra genomkörare inför Långa Billingeracet om två veckor. Jag och flickvännen passade även på att besöka Kolmårdens Djurpark i söndags vilket gjorde att det blev en liten minisemester.

Det var nära att vi inte åkte ner eftersom väderleksprognosen inte alls lät så lockande. Under tävlingen blåste det dock mindre än utlovat och regnet höll sig borta. Solen tittade faktiskt fram några korta stunder mot slutet också vilket kändes härligt. På söndagen när vi besökte djurparken så sken solen från en klarblå himmel.

Banan var omväxlande och rolig med väldigt mycket stig. Det började dock med 25 minuter grusväg vilket passar mig utmärkt. Tycker själv att jag har hyfsat bra slätdrag och orkar hänga på de som är några snäpp bättre än mig. Jag satt faktiskt med i tätklungan ända fram till första stigpartiet, även om klungan blev lite utdragen mot slutet. På stigarna märktes det dock ganska snabbt varför jag inte har nåt i tätklungan att göra. Bristande teknik och ork gjorde att jag ganska snabbt tvingades slå av på takten och släppa förbi folk.

Stigarna var mestadels riktigt fina, men det var ganska många blöthål som var svåra att ta sig förbi utan fotnedsättning. Vattenpölarna gjorde fötterna blöta vilket inte var så skönt eftersom det bara var runt 10 grader i luften. Jag frös dock inte speciellt mycket, men när det var dags för jättebacken på tredje loopen var det inte så skönt att gå/springa med kalla och stela fötter.

Jag slutade på 21:a plats med tiden 3.08.53. Det är 24.8% efter vinnaren vilket är lite sämre än jag hade hoppats på men jag är ändå nöjd med min insats. Med tanke på hur mycket jobbig stig som tävlingen bjöd på så är 24.8% ändå ganska bra. Jag tror nämligen att det just är jobbig stig som är min akilleshäl.

Förutom kalla fötter så fungerade kroppen riktigt bra. Det stramade lite i insida höger lår efter halva loppet, precis det jag haft problem med under vårens spinning, men lite stående cykling fick det att försvinna. Cykeln funkade också riktigt bra förutom lite hoppande växlar. Jag ska byta kassett bak för att se om det är titan-kassetten som strular eller om det är något annat. Det skulle också kunna vara växleörat som fått sig en smäll.

Här är notisen i träningsjournalen: Kolmårdsbiken 2010

Foto #1 & #2: Thomas Ljung & Henrik Vuorinen (från Kolmårdsbikens hemsida). Foto #3: Privat