Med undantag för ett kort besök i Split när jag gjorde FN-tjänst i Bosnien för 15 år sen så har jag inte varit vid Medelhavet förut. Jag hade en ganska bra uppfattning om vad som väntade mig i Italien, men efter några dagar här nere är det ändå några saker som står ut lite.
Nästan alla bilar är små eller jättesmå, och med få undantag är de buckliga. Man skulle nästan kunna tro att bilarna är buckliga redan när de kommer från fabriken, men jag har bildbevis på att så inte är fallet. Det krävdes en tur på en bergbana upp till Righi högt ovanför Genua, och ytterligare en halvtimmes promenad upp mot en av de många befästningar som omger staden, men helt plötsligt såg jag den – en bil utan bucklor:
Det verkar finnas tusentals små hål-i-väggen-butiker som säljer smaskiga bakverk, men man ser inte speciellt många feta människor. Jag förstår inte hur alla dessa små butiker kan gå runt när de flesta verkar äta ganska nyttig mat.
Klär man sig i lycra är man lika osårbar som Stålmannen. Trots intensiv trafik så ser man förvånansvärt många cyklister ute på vägarna. Själv tyckte jag det var obehagligt när jag följde med Valbo Bikers på en landsvägstur runt Högbo-Ockelbo-Hamrånge, och trafiken på den turen går inte alls att jämföra med trafiken på vägarna här nere. Hur vågar dom?
En kollega berättade innan jag åkte hit att trafikskyltar var regel i norra Italien, förslag i mellersta Italien och dekoration i södra Italien. Om trafiken i Marcianise (strax norr om Neapel) är ett exempel på hur mellersta Italien kör så måste det vara totalt kaos i södra Italien.
Slutligen en bild på mig från dagens tur i bergen ovanför Genua: