Efter två vilodagar trodde jag det skulle finnas massor med spring i benen. Viljan fanns i alla fall där, trots att det var kallt, blåsigt och grått väder. Jag öppnade lugnt för att värma upp, men istället för att kännas bättre och bättre så blev jag bara mer och mer medveten om hur tunga och korta mina steg kändes. Varje fotisättning kändes som när man springer i nedförsbacke och försöker bromsa – hårt och obekvämt.

När jag passerade skylten för 3 km blev jag förvånad eftersom jag bara var några få sekunder långsammare än i onsdags. Jag avslutade varvet med lite högre intensitet och lyckades släpa mig runt i 4:42-tempo trots allt. Det är tråkigt när utvecklingen går åt fel håll men förhoppningsvis hade jag bara en dålig dag.

Notisen i träningsjournalen: 2011-12-03, Löpning

Kassaskåpstunga löpsteg

Kommentera