Daniel Eriksson

Uppladdningen inför årets upplaga av Mörksuggejakten har inte varit optimal. Jag har varit i Italien på tjänsteresa vilket automatiskt betyder lite mindre tränande, men för att strö salt i såren så fick jag tillbaka de benproblem jag hade tidigare på säsongen. Det är nån slags nervretning i ländryggen som ger kraftiga smärtor i framförallt låren. Att hitta en lokal kiropraktor visade sig svårt, så jag blev tvungen att vänta till i torsdags när jag var hemma i Sverige igen innan jag kunde få ryggen fixad.

Jag hann i alla fall med ett kort pass i fredags och ett lite längre (men väldigt lugnt) pass igår för att försöka få liv i kroppen igen efter träningsuppehållet. Tyckte att kroppen kändes ganska OK idag trots omständigheterna, så jag ska inte skylla så mycket av det dåliga resultatet på ryggen.

Det jag istället skyller resultatet på är ett hjärnsläpp modell större. Efter att ha öppnat alldeles för hårt på Långa Billingeracet så lovade jag mig själv att ta det lite lugnare i början på loppen i fortsättningen. Det gick ganska bra på Lida Loop (men där punkterade jag istället) och det gick jättebra på Ränneslättsturen där jag tog mina första poäng i Långloppscupen.

Idag hade det nog också gått bra om bara inte Henrik ”foxic” Dahlberg hade kört så långsamt i början. Henrik är snäppet vassare än mig på MTB, men jag börjar så sakteliga närma mig honom. Idag var vi jämna upp till Vida Blick och sen hade jag ögonkontakt med honom till och från. Istället för att spara på krutet så gick jag på rött för att försöka behålla kontakten och kanske utmana honom mot slutet. Det höll i 4 mil, sen tog jag tvärslut och benen började krampa.

Jag hade varit så fokuserad på att hålla jämna steg med Henrik att jag nästan helt glömt att dricka vatten eller äta, och dessutom hade jag kört lite över min förmåga. Det är ingen bra kombination, och när jag väl insåg vad som höll på att hända så var det för sent. Jag tryckte snabbt i mig en energi-bar och två gel med koffein samt drack en massa vatten. Efter en stund släppte de värsta krampkänningarna och jag kunde börja trampa ordentligt igen, men det fanns inte längre nåt tryck i benen. Resten av loppet var en enda lång pina och jag ägnade mycket tid åt att svära åt mig själv.

Här är inlägget i träningsjournalen om dagens lopp: Mörksuggejakten 2009

På söndag är det dags för Mörksuggejakten i Rättvik. Förra året hade det regnat en del dagarna före, men under loppet så var det uppehåll och banan var ganska torr. Får man tro SMHI så kommer det fortsätta regna till och från i Rättvik ända fram till på söndag, vilket förmodligen kommer göra banan både blöt och tung.

Under Ränneslättsturen körde jag på ett par NoTubes The Raven 26×2.0 däck som inte riktigt gav mig tillräckligt med grepp. De var dock både lätta, lättrullade och enkla att pumpa upp utan slang.

Nu har jag precis skaffat kompressor vilket gör det mycket lättare att ”få upp” även vanliga däck, som t.ex. Continental Race King 2.2 Supersonic. Jag försökte som hastigast få på dessa innan Ränneslättsturen, men med bara en fotpump gick det inte alls.

I brist på lämplig mek-lokal så var det badrummet som fick bli däcksverkstad. Framdäcket gick lätt att få upp och verkar redan vara tätt trots att jag använde ”gammal” latex-gegga.

Bakhjulet lyckades jag inte få upp eftersom kompressortanken tog slut. Jag hoppas på bättre lycka imorgon när jag vågar ha kompressorn igång utan att riskera bli lynchad av grannarna.

Det sägs att banan i Rättvik tål väldigt mycket vatten och att det bara blir lerigt på några få ställen. Jag hoppas det stämmer, för i så fall tror jag Race King 2.2 Supersonic kan vara ett lysande val. De funkar inte så bra i lera men på de flesta andra underlag, inklusive hala rötter, är de riktigt bra.

Med undantag för ett kort besök i Split när jag gjorde FN-tjänst i Bosnien för 15 år sen så har jag inte varit vid Medelhavet förut. Jag hade en ganska bra uppfattning om vad som väntade mig i Italien, men efter några dagar här nere är det ändå några saker som står ut lite.

Nästan alla bilar är små eller jättesmå, och med få undantag är de buckliga. Man skulle nästan kunna tro att bilarna är buckliga redan när de kommer från fabriken, men jag har bildbevis på att så inte är fallet. Det krävdes en tur på en bergbana upp till Righi högt ovanför Genua, och ytterligare en halvtimmes promenad upp mot en av de många befästningar som omger staden, men helt plötsligt såg jag den – en bil utan bucklor:

Det verkar finnas tusentals små hål-i-väggen-butiker som säljer smaskiga bakverk, men man ser inte speciellt många feta människor. Jag förstår inte hur alla dessa små butiker kan gå runt när de flesta verkar äta ganska nyttig mat.

Klär man sig i lycra är man lika osårbar som Stålmannen. Trots intensiv trafik så ser man förvånansvärt många cyklister ute på vägarna. Själv tyckte jag det var obehagligt när jag följde med Valbo Bikers på en landsvägstur runt Högbo-Ockelbo-Hamrånge, och trafiken på den turen går inte alls att jämföra med trafiken på vägarna här nere. Hur vågar dom?

En kollega berättade innan jag åkte hit att trafikskyltar var regel i norra Italien, förslag i mellersta Italien och dekoration i södra Italien. Om trafiken i Marcianise (strax norr om Neapel) är ett exempel på hur mellersta Italien kör så måste det vara totalt kaos i södra Italien.

Slutligen en bild på mig från dagens tur i bergen ovanför Genua:

Idag var jag ut och körde ett varv på Happy-rundan i Hemlingby med Magnus ”Gaastra” Eriksson. Det fanns massor med ”pang-pang i benen” som Henrik Öijer skulle ha sagt, och kroppen kändes starkare än någonsin.

Lyckas jag bara bevara formen fram till Mörksuggejakten så tror jag mig ha goda chanser att vara med och strida om poäng även där. Eftersom jag körde så bra på Ränneslättsturen så får jag nu starta i fålla två. Ingen större skillnad egentligen eftersom det är masterstart genom Rättvik, men en mental kick är det i alla fall.

Nu väntar en cykelfri vecka eftersom jag ska på tjänsteresa till Italien för att hålla programmerings-kurs, men jag hoppas kunna hinna med en del löpträning i alla fall.

Äntligen har jag lyckats ta poäng i Långloppscupen! Med en 21:a plats i H30-klassen i Ränneslättsturen så kan jag nu inkassera mina första poäng! Med tanke på hur mycket tid och pengar jag lagt ner senaste månaden så känns det skönt att få utdelning.

Jag hade inför årets säsong satt som mål att ta poäng i alla lopp jag ställde upp i. I H30-klassen måste man vara 25:a eller bättre för att ta poäng, så min 51:a plats på Långa Billingeracet och 47:e plats på Lida Loop räckte inte alls till.

Lite reflektioner från dagens lopp:

Vid start kände jag mig trött och slö och inte alls upplagd för att plåga mig själv. För att slippa en rejäl väggning i det 27-gradiga vädret så höll jag igen lite i början. Det var tydligen fler som hade samma tanke, så jag hamnade aldrig alltför långt bak i fältet. Efter några kilometer började slöheten släppa och jag kunde stå på lite utan att för den skull tokköra.

Banan var snabb och småkuperad med få rejäla backar, men solen stekte ordentligt vilket fick även de beskedligaste backarna att bli jobbiga. Roligaste biten på banan tyckte jag var partiet strax före andra vätskekontrollen. Snabba och roliga stigar som gick i härlig skog (som höll undan solen ganska bra).

Efter andra vätskekontrollen åkte vi runt på vad som såg ut att vara ett militärt övningsområde. Stigen svängde ideligen och man såg åkare åt alla håll. Det kändes som om man aldrig skulle komma därifrån, och till råga på allt började jag få ont i baksidan av låret. Tankarna gick direkt till de problem jag hade innan Långa Billingeracet, och ett tag kändes det så illa att jag började överväga att bryta. Jag försökte stå upp lite mer och sträcka på ryggen, och även om det onda aldrig helt försvann så hämmade det mig inte speciellt mycket under avslutningen av loppet.

Den enda plumpen i protokollet är att jag vek ner mig lite för lätt precis i slutet på loppet. Blev omkörd med ca. 4 km kvar av en H30-kille som såg stark ut. Jag borde naturligtvis ha hängt på honom, men istället släppte jag direkt för att spara energi till avslutningen (jag trodde det skulle komma nån jobbig backe). När jag till slut insåg att det inte skulle bli några fler backar så gasade jag på allt vad jag kunde men höll då på att köra omkull istället. Det känns som om jag hade kraft nog att vara med och strida om 18:e platsen (16 sekunder ifrån). Men jag är trots allt mycket nöjd och glad åt min 21:a plats!

Efter målgång märkte jag att jag hade riktigt lite luft i framdäcket. Jag vet inte hur länge jag körde med så lite luft eller hur luften försvann, men det viktiga var att jag tog mig i mål utan punktering. Det här med slanglöst är alldeles nytt för mig, men jag tror jag gillar det! Dock är jag inte säker på att jag gillar NoTubes The Raven 26×2.0 så bra. De gav lite tveksamt grepp i vissa lägen vilket tvingade mig ta det onödigt försiktigt i vissa partier.

Här är inlägget i träningsjournalen om dagens lopp: Ränneslättsturen 2009

Efter loppet passade jag på att väga cykeln på en riktig cykelvåg. Med cykeldator (Polar RS800CX), flaskställ och nummerlapp så vägde cykeln 9.3 kg.

Jag har redan bantat cykeln lite inför årets säsong, men nu är det dags att ta till hårdhandskarna och banta ordentligt.

En Scott Scale RC ram i dyrplast ska ersätta den gamla Gary Fisher Ziggurat alu-ramen från 2004. Den väger oroväckande lite och låter som en PET-flaska när man knackar på den, men förhoppningsvis ska den hålla för mig.

Ett par NoTubes ZTR Olympic fälgar spar ett hekto (jämfört med Mavic XC717) där det är som viktigast och gör det dessutom lite lättare att köra slanglöst. Att slippa oroa sig för genomslagspunkteringar kommer göra att jag vågar köra med lite lägre tryck, vilket borde göra mig snabbare och mindre trött i ryggen.

När jag ändå beställde från NoTubes så passade jag på att köpa ett par The Raven 26×2.0 däck. Dessa är ”tubeless ready” och ganska lätta. Det ska bli intressant att se hur de funkar i svenska skogar.

Hjulen ska byggas med de DT Swiss 240s nav som jag redan har plus DT Revolution ekrar. Tyvärr är ekrarna försenade, så hjulbygget kanske får vänta till efter Ränneslättsturen. Jag ska försöka mig på att bygga hjulen själv, det ska bli intressant!

Förutom detta så väntar jag på ett XTR vevparti och två Avid Juicy Ultimate bromsar (160 + 140 mm). Jäklar vad snabb jag kommer bli!

Gårdagens pass med HappyMTB var mitt 500:e pass sedan jag började föra träningsjournal. Svettigt, eller hur?

Trots alla dessa träningspass har jag inte riktigt lyckats nå dit jag vill, nämligen att kunna ta poäng i H30-klassen i Långloppscupen. Jag ger dock inte upp, utan satsar nu ännu hårdare för att förhoppningsvis kunna knipa mina första poäng innan säsongen är över.

Här kommer en bild från målgången på Lida Loop i helgen. Jag slutade 47:a i H30-klassen, cirka 11 minuter från poängplats. Med tanke på att jag tvingades stå still och laga punktering i 7:24 (kass pump, därav det långa stoppet) så är jag ganska nöjd med tiden i alla fall.

Imorgon drar Långloppscupen 2009 igång med Långa Billingeracet i Skövde. Det är 81 kilometer som ska köras, och för mig blir det första gången jag ställer upp i detta lopp.

Uppladdningen har störts lite av en krånglande rygg som yttrat sig i märkliga smärtor i benen. Efter ett sista-minuten-besök hos en naprapat (Josefin Carlsson på Fysco) i onsdags så verkar nu kroppen fungera någorlunda normalt. Med lite tur håller den hela vägen till mål imorgon också.

I höstas stack jag ut hakan lite och satte topp-25 i H30 som mål för alla lopp jag skulle köra i år. Även om vinterns träning gått ganska bra så är jag ändå väldigt osäker på om det ska räcka till för att klara målsättningen. Imorgon vid den här tiden vet jag.

Här är i alla fall en bild på cykeln så som den ser ut just nu:

I helgen köpte jag mig ett par Nike Air Zoom Elite+ 4 löparskor på Löplabbet i Valbo. De gamla skorna hade tre år på nacken och köptes dessutom helt utan vägledning eller kunskap om löpning.

Jag valde Löplabbet eftersom en arbetskamrat som bland annat springer maraton rekommenderade dom. Jag fick springa med neutrala skor på ett löpband och min fotisättning videofilmades. Det konstaterades att jag pronerar lite lätt och efter att ha provat några olika skor på löpbandet bestämde jag mig för nedanstående färgsprakande kreation:

Jag vet inte om det var skornas förtjänst, men på dagens lunch-runda var jag 15 sekunder snabbare än på förra veckans runda. De nya skorna väger 616 gram, vilket är 89 gram lättare än de gamla. Vikten tillsammans med lämpligt stöd mot proneringen gör säkert en hel del skillnad.

Förra våren drog jag på mig hälsporre och kunde inte löpträna under sommaren. Eftersom jag egentligen inte gillar att löpträna så var det ingen stor förlust, men det blir lätt lite enformigt att bara cykelträna sommartid. Under vintern har jag därför försökt vårda min häl så gott det gått. Bland annat har jag minskat ner antalet innebandyträningar något, stretchat lite extra, alltid haft hälsporrekuddar i innebandyskorna och gått med Foppa-tofflor inomhus. Mina ansträngningar verkar ha gett resultat för just nu har jag inga känningar alls av hälen. Jag hoppas verkligen det håller i sig så jag kan löpträna lite i sommar.

Jag har aldrig sprungit milen på under 50 minuter (bästa tiden är runt 52 minuter från när jag gjorde lumpen), så det har jag satt som mål för sommarens löpträning. Det målet satte jag innan jag märkte hur bra löpningen fungerade, men eftersom mina cykelmål för 2009 är ganska aggressiva kan det vara bra med ett ”snällt” mål som jag lätt kan nå också.

Inför årets säsong hade jag bestämt mig för att banta bort onödig vikt, både på mig själv och på min cykel.

Cykelbantningen är inte riktigt klar än, men några av de stora förändringarna är redan gjorda. På bilden syns den nya gaffeln, de nya hjulen, de nya bromsarna, de nya pedalerna och den nya sadeln.

Specar just nu:
Ram: Gary Fisher Ziggurat (2004)
Dämpare: Rock Shox SID Race Dual Air 100 mm
Hjul: DT Swiss 240s nav med Mavic XC717 fälgar
Sadel: Selle Italia SLR XC
Bromsar: Avid Ball Bearing 7
Kasett: Shimano XT M770
Vevparti: Shimano XT M770
Kedja: Shimano HG93
Pedaler: Crank Brothers Egg Beater SL
Däck: Continental Race King Supersonic 2.2
Slangar: Continental MTB 26 Light

Innan bygget är klart ska det på ytterligare några saker:
Sadelstolpe: Pro Vibe 7S
Styrstam: Pro XLT
Styre: Pro XC (lågbudget)
Barends: Pro Alloy SL
Växelreglage: Shimano XTR
Bromsreglage: Avid Speed Dial SL
Starnut och top-cap: Syntace
Spacers: Winwood carbon
Bakväxel: Shimano XTR Shadow
Snabblås till hjulen: Tune
Bromsskivor: Avid Cleansweep G3, 160 mm (mindre, lättare)

Sen får vi se vad vågen stannar på och hur mycket pengar som finns kvar i kassan. En ny ram i dyrplast (Grand Canyon CF) lockar väldigt mycket, men det handlar om ganska mycket pengar.