Daniel Eriksson

Det snöade lite i Gävle igår men inte mer än att det fortfarande går bra att cykla i skogen. När vädret dessutom visade sig från sin bästa sida blev valet av träning lätt, jag avbokade kvällens spinning och gav mig ut och körde stök-rundan vid Skidstavallen istället.

Snön gjorde att det gick lite tyngre och en del stenar och rötter var gömda, men jag hade bra tryck i benen trots gårdagens spinning och lyckades kapa en halvminut jämfört med sist. Det blev bara en ofrivillig fotnedsättning trots det höga tempot.

Notisen i träningsjournalen hittar ni här: 2012-01-11: Cykling

Sist jag cyklade vid Skidstavallen såg jag många spår av andra cyklister, speciellt i närheten av spårcentralen. Idag såg jag bara ett spår efter någon som cyklat delar av milspåret. Håller vädret i sig blir det säkert många som ger sig ut och cyklar i helgen. Kanske vi skulle anordna en happyride?

Dagens idolbild blev ganska bra i det svaga motljuset på golfbanan.

Kvällens träning blev ett dubbelpass spinning, först ett baspass och sen ett pass pyramid-intervaller. Kroppen kändes riktigt bra och jag kunde trycka på bra utan att dra på mig en massa mjölksyra.

På intervallpasset skulle vi köra två pyramider, 4-3-2-4-3-2 med 1 min vila, och sen avsluta med fem 1:or med 45 sek vila. Tyvärr blev jag tvungen att hoppa över slutet på andra pyramiden då jag ”sprängde” mig på den andra 4-minutaren. De avslutande 1:orna blev en enda lång pina med stumma ben och illamående.

När jag kör intervaller vill jag köra så närma FAIL som möjligt på varje intervall, men med endast 1 min vila hinner man inte trampa ur mjölksyran. Jag tycker det är jättesvårt att hitta rätt belastning och förstår inte riktigt vitsen med dessa pyramider. Räknar man bort sista vilan så tar det ca. 23 minuter att köra två pyramider och 25 minuter att köra ett 4×4-pass med 3 min vila.

Finns det någon vetenskaplig grund bakom dessa pyramid-intervaller som gör att Friskis & Svettis väljer att köra dom?

Syns man inte så finns man inte, det är verkligheten i dagens mediesamhälle. Tyvärr så är det lätt att synas genom att slänga ur sig skit och hela tiden försöka provocera allt och alla. Ett praktexempel på detta är Alex Schulman som sällan säger något intelligent, men alltid säger något provokativt.

På Computer Sweden kan man idag läsa en krönika av Unni Drougge där hon smutskastar alla som sysslar med sökmotoroptimering (SEO), och hävdar att de är kompisar med maffian. Aldrig tidigare har jag läst nåt så dumt på Computer Sweden och mitt förtroende för dom har fått sig en rejäl törn. Unni Drougge borde hålla sig till ämnen hon behärskar i sina försök att skapa kontrovers och medieutrymme åt sig själv.

Visst finns det en del rötägg i SEO-branschen som använder förbjudna och/eller tvivelaktiga metoder, så kallad Black Hat SEO, men de gör mest affärer med andra oseriösa företag så som Viagra-försäljare, poker-skojare och porr-månglare.

Blir man ertappad med att använda Black Hat SEO så kan konsekvenserna bli förödande. De flesta seriösa företag är medvetna om detta och anlitar därför bara SEO-företag med goda referenser som håller sig till sökmotorernas spelregler.

Usch, kände att jag var tvungen att skriva av mig lite ilska!

Igår kväll installerade jag Android 4.0, även kallad Ice Cream Sandwich, på min Samsung Galaxy S. Det verkar inte som om Samsung kommer släppa ICS för SGS, men CyanogenMod finns i en väl fungerande testversion om man är lite äventyrlig.

Jag har länge varit sugen på att testa ICS men eftersom videoinspelning inte har fungerat så har jag avstått. Nu har man äntligen fått igång 720p-inspelning så då slängde jag in ICS direkt.

Installationen gick inte helt smärtfritt eftersom jag hamnade i en oändlig boot-loop på första försöket. Andra gången gick det dock bra och efter ett knappt dygns användning så är jag väldigt nöjd. Trots att det är en tidig testversion så verkar telefonen lika stabil som under Android 2.3 (Gingerbread). Det enda som inte fungerar för mig är Viber men det är ett känt problem.

Precis som igår sken solen från en klarblå himmel, och precis som igår passade jag på att rasta plastraketen. Det var några grader kallare (-6 enligt min pulsklocka) men jag frös inte alls även om det blev lite obekvämt på slutet. Svettiga kläder blir snabbt kalla när man cyklar hemåt i lugnt tempo.

Dagens träning blev ett hyfsat snabbt varv på stök-rundan vid Skidstavallen. Jag tryckte på lite hårdare än sist och lyckades släpa mig runt strax under 40 minuter, men då hoppade jag över E4-backarna. Det finns lite mer att ge, speciellt på slutet där jag idag helt tappade flytet och farten.

På vägen hem stannade jag till vid Stigsgård för att fotografera forsen. Jag trodde det skulle ryka från vattnet i kylan men riktigt så kallt var det inte. Det blev en ganska trevlig bild ändå.

Efter att ha suttit uppe och kollat när småkronorna tog VM-guld blev det sovmorgon till 12 idag. Tyvärr sov jag uselt och när jag vaknade hade jag världens huvudvärk och kände mig mer död än levande.

Några Alvedon och lite frukost gjorde mig piggare och eftersom solen sken från en klarblå himmel passade jag på att rasta plastraketen. Det blev ett varv på milspåret i Hemlingby i bra tempo. Jag öste på så mycket jag orkade och vågade. Det låg en knapp centimeter torr snö på backen vilket gjorde att dubbdäcken inte bet så bra där det var is. Två gånger var jag en hårsmån från att vurpa.

Efter varvet cyklade jag upp på toppen av slalombacken för att kolla på utsikten och där träffade jag på Pontus Johansson som höll koll på snökanonerna som körde för fullt.

Det blev varken hackat eller malet idag. Planen var ett distanspass på minst 3 timmar, men när snön började yra efter 45 minuters cykling så försvann mycket av motivationen. Det blev ändå ett hyfsat pass på 2 timmar med bra tryck på pedalerna.

Jag bjuder på två idolbilder från dagens pass. 🙂

Eftersom jag kände mig så konstig i förrgår valde jag att ta vilodag igår och bara köra ett lätt pass idag. Vädret var tråkigt men jag lyckades ha roligt i skogen ändå.

Plastraketen är i behov av lite kärlek och nya delar. När jag satt och surfade runt snubblade jag in på Emanuel Schicher hemsida. Han har byggt ihop en Scott Scale som endast väger 6.52 kg, och då har han ändå inte fuskat med stel framgaffel eller enkelklinga fram. Kolla in det löjligt lätta bygget här: COMPLETE SCOTT SCALE CUSTOM

Vill-ha-begäret är ganska starkt, fast fick jag välja skulle jag hellre lägga på ett kilo och bygga en 29:er istället.

Kvällens innebandyträning blev en kort historia för mig. Redan efter 30 minuter så small det till i vaden och började göra ont precis som under löpningen i tisdags. Som tur är klev jag av direkt när det hände så jag borde inte behöva ha så ont imorgon. Det kändes tråkigt att kliva av för spelet var ovanligt bra med tre spelskickliga gäster, bland annat Ove Molin.

Det blir spinning och cykelträning den närmaste veckan för att låta vaden läka, och så kör jag vidare med mina tåhävningar för att stärka musklerna. Nästa gång det är dags att löpträna eller spela innebandy så kletar jag på lite Linnex i förebyggande syfte.

Jag påbörjade 2012 på samma sätt som jag avslutade 2011, med en tur vid Skidstavallen. Idag körde jag hela stökrundan förutom E4-backarna och försökte trycka på lite. Tyvärr ville inte pulsen upp och jag släpade mig runt på drygt 42 minuter. Det finns dock mer att ge för jag var inte alls speciellt trött på slutet.

Till skillnad från igår då jag både vurpade och tvingades sätta ner fötterna så tog jag mig idag runt helt utan ofrivilliga fotnedsättningar.

Precis när jag började cykla hemåt så kände jag de första snöflingorna i ansiktet. Nu en timme senare så är marken helt vit och snön fortsätter falla.