Uppladdningen inför årets upplaga av Mörksuggejakten har inte varit optimal. Jag har varit i Italien på tjänsteresa vilket automatiskt betyder lite mindre tränande, men för att strö salt i såren så fick jag tillbaka de benproblem jag hade tidigare på säsongen. Det är nån slags nervretning i ländryggen som ger kraftiga smärtor i framförallt låren. Att hitta en lokal kiropraktor visade sig svårt, så jag blev tvungen att vänta till i torsdags när jag var hemma i Sverige igen innan jag kunde få ryggen fixad.
Jag hann i alla fall med ett kort pass i fredags och ett lite längre (men väldigt lugnt) pass igår för att försöka få liv i kroppen igen efter träningsuppehållet. Tyckte att kroppen kändes ganska OK idag trots omständigheterna, så jag ska inte skylla så mycket av det dåliga resultatet på ryggen.
Det jag istället skyller resultatet på är ett hjärnsläpp modell större. Efter att ha öppnat alldeles för hårt på Långa Billingeracet så lovade jag mig själv att ta det lite lugnare i början på loppen i fortsättningen. Det gick ganska bra på Lida Loop (men där punkterade jag istället) och det gick jättebra på Ränneslättsturen där jag tog mina första poäng i Långloppscupen.
Idag hade det nog också gått bra om bara inte Henrik ”foxic” Dahlberg hade kört så långsamt i början. Henrik är snäppet vassare än mig på MTB, men jag börjar så sakteliga närma mig honom. Idag var vi jämna upp till Vida Blick och sen hade jag ögonkontakt med honom till och från. Istället för att spara på krutet så gick jag på rött för att försöka behålla kontakten och kanske utmana honom mot slutet. Det höll i 4 mil, sen tog jag tvärslut och benen började krampa.
Jag hade varit så fokuserad på att hålla jämna steg med Henrik att jag nästan helt glömt att dricka vatten eller äta, och dessutom hade jag kört lite över min förmåga. Det är ingen bra kombination, och när jag väl insåg vad som höll på att hända så var det för sent. Jag tryckte snabbt i mig en energi-bar och två gel med koffein samt drack en massa vatten. Efter en stund släppte de värsta krampkänningarna och jag kunde börja trampa ordentligt igen, men det fanns inte längre nåt tryck i benen. Resten av loppet var en enda lång pina och jag ägnade mycket tid åt att svära åt mig själv.
Här är inlägget i träningsjournalen om dagens lopp: Mörksuggejakten 2009