Daniel Eriksson

För nån timme sen gick flyttlasset från toomuchdata.se till danieleriksson.eu. Jag har flyttat hemsidan till en ny domän och samtidigt passade jag på att byta plattform för bloggen från en egenutvecklad bloggmotor till WordPress.

Bloggmotorn och träningsjournalen har varit bra projekt att lära mig Python och Django med. Även i fortsättningen kommer träningsjournalen att köra Python + Django, men det kändes dumt att lägga en massa tid på att uppgradera bloggmotorn när allt jag behöver (och mycket mer) redan finns tillgängligt i WordPress.

Jag har försökt göra flytten så smidig som möjligt genom att vidarebefordra (HTTP redirect) nästan allt på den gamla domänen till dess nya plats under danieleriksson.eu. Det finns säkert några saker jag missat men det borde synas ganska snabbt i mina loggar.

Egentligen ville jag ha domänen danieleriksson.se, men trots flera försök har jag inte fått kontakt med ägaren. Om en månad går registreringen av den domänen ut, men såvitt jag vet placeras den då i karantän i 6 månader innan någon annan kan registrera den.

Lämna gärna en kommentar här om du hittar nån gammal länk som inte längre fungerar!

Under ett träningspass förra veckan lyckades jag med det dyra konststycket att knäcka min kassett. Kuggarna lossnade helt enkelt från bäraren.

Jag undrar om detta täcks av garantin? Kassetten är köpt från Bike-Discount för ett drygt år sedan. Det kan kanske vara värt att kolla med Shimano eller Bike-Discount.

Den årliga bloggtorkan har slagit till med full kraft. Det har funnits en hel del att skriva om både vad gäller livet i allmänhet och min träning, men brist på tid och motivation har satt käppar i hjulen. Jag vågar inte lova dagliga uppdateringar, men här kommer i alla fall ett litet livstecken från mig.

I söndags körde jag balansträning på ”slalombanan” vid Testebovallen. Jag tycker det känns långsamt och klumpigt, men jag är nog inte toksämst på just detta moment i alla fall. Passade på att filma mig själv, både för att ha nåt att posta här och för att få en uppfattning om hur illa det egentligen ser ut.

Kvällens träning blev både längre och mer intensiv än planerat. Jag och Jesper Hjortsberg cyklade till Högbo där vi mötte upp Pelle Sjudin och Björn Boström för ett varv på den så kallade ”tisdagsrundan”. Det är en ihopskarvad bana på lite drygt 3 mil med en hel bunt fina stigar plus en del grusväg och lite asfalt.

Jesper och Pelle höll i taktpinnen och turades om att grilla mig och Björn. Trots att jag inte drog något var pulsen nästan aldrig under 85%, och mot slutet av rundan började benen kännas rejält krispiga.

Notisen i träningsjournalen finns här: Tisdagsrundan 2011-08-11

För lite drygt två veckor sen fick jag en rodnad på vaden. Lite lätt ömhet, lite värme och en antydan till en upphöjning/bula var de enda symptomen. Jag trodde först det var en broms eller liknande som bitit mig, men när det inte blev bättre på en vecka (tvärt om så blev rodnaden större och mer intensivt röd) så började jag bli orolig.

Borrelia visar sig på ungefär det här sättet, så för att vara på den säkra sidan var jag till hälsocentralen och fick en omgång Kåvepenin. Det togs inga prover så jag vet inte om det verkligen var Borrelia, men fyra dagar senare så började rodnaden försvinna.

Nu har jag bara en dos Kåvepenin kvar, och det ska firas med nåt gott imorgon. Har mått lite illa varje gång jag tagit en tablett och magen har inte varit så himla samarbetsvillig heller. Ska bli skönt att slippa det imorgon.

Idag drog Gästrikecupen igång igen efter sommaruppehållet med en tävling vid Åbyvallen i Valbo. Banan såg ut som vanligt första tredjedelen men sen blev det lite ny bansträckning med några riktigt fina partier.

Igår löptränade jag för första gången på länge och lyckades självklart få ont i benen. Med lite stretching och värktabletter lyckades jag ändå köra ett pass cykel på kvällen också. Idag när jag vaknade var jag så stel att jag knappt kunde ta mig ut från sovrummet.

Jag trodde inte jag skulle kunna vara med och tävla, men ännu en dos värktabletter och lite lugn cykling till Åbyvallen gjorde att kroppen kom igång ganska bra. Bestämde mig för att åtminstone försöka vara med och det var ett beslut jag slapp ångra. Formen är inte den bästa men det gick förvånansvärt bra för mig ändå.

Tävlingsreferat

Jag lade mig tvåa efter Pelle Sjudin i starten men märkte redan i andra korta backen att det gick för fort, och strax därefter släppte jag även förbi Björn Boström. Några hundra meter senare smet Jonas Palmberg förbi mig när jag valde fel sida förbi ett träd. Resten av varvet körde Jonas, jag och Anders Vikholm ganska jämnt.

I början på andra varvet vinkade jag förbi Anders eftersom jag började känna mig sliten. Anders körde tyvärr fel strax efteråt och halkade efter mig och Jonas.

På det tredje varvet var det Jonas tur att köra fel på samma ställe som Anders. Utan någon att jaga (Pelle och Björn var utom synhåll) fick jag svårt att hålla tempot uppe, men jag bet ihop så gott jag kunde och lyckades köra en sekund snabbare än på andra varvet.

I början på fjärde varvet körde jag om Björn som hade vurpat. Kort därefter tyckte jag det kändes som om Jonas var på väg ikapp så jag gick ”all in” och matade på allt jag hade. Det höll inte så länge innan jag började må illa (mjölksyrachock?), men jag lyckades samla mig och kunde avsluta varvet på ett bra sätt.

Jag rullade i mål som tvåa, drygt två minuter efter en överlägsen Pelle Sjudin. Resultaten finns att beskåda på Gästrikecupens hemsida: Resultat Åbyvallen

Notisen i träningsjournalen med varvtider och andra siffror finns här: Gästrikecupen Åbyvallen 2011-08-09

Bilden visar bara en del av alla de kantareller som fanns på platsen. Skulle det inte bli ett dåligt svamp-år i år?

Jag försökte mig på att löpträna i lördags trots att ryggen redan innan kändes lite mysko efter för mycket bilåkande. Det höll bara i 300 meter innan benen började smärta på ett bekant sätt.

I min desperata jakt på nån slags (temporär) lösning så har jag plockat fram förra årets mest över-hajpade hälsopryl – en spikmatta. Vet inte om det hjälper, men det lär inte göra ryggen sämre i alla fall.

Hittade ett idolporträtt av mig på Erik Wickströms blogg. Bilden är lite oskarp vilket förmodligen beror på att jag körde så grymt snabbt att inte kameran hann med. (Obs ironi!)

Efter 9 dagar i rad på cykeln så är det idag dags för vilodag. Trots några kortare pass har jag lyckats skramla ihop drygt 38 mil i sadeln. Med tanke på att det regnar och åskar ute så känns timingen helt perfekt.

Förutom tur med timingen så har Magnus ”Gaastra” Eriksson hittat min pump som jag tappade för några dagar sen. Magnus hade tagit med sig röjsågen till Skidstavallen för att göra stigarna där lite trevligare att cykla på, och i samband med det hittade han pumpen.

Tack Magnus, både för att du hittade pumpen och för att du röjer stigarna!