Daniel Eriksson

När cykeln äntligen fungerade bra så var det istället huvudet som satte en käpp i hjulet. Idag var det Gästrikecup-tävling vid Åbyvallen i Valbo, och som vanligt denna säsong kom jag trea seniorklassen.

Resultatlistan finns här: Resultat Åbyvallen
Notisen i träningsjournalen hittar ni här: Gästrikecupen Åbyvallen

Banan var som väntat ganska stökig med några hyfsat svåra sektioner. För att få bra flyt i stöket hade jag varit och tjuvtränat på stigarna två gånger förut, men den branta uppförsbacken med en massa rötter hade jag missat och på uppvärmningsvarvet kändes det inte alls som om jag skulle kunna ta mig upp utan att springa.

Tävlingsreferat

Jag var med bra i starten och gick in på första stigen som fyra efter Jesper, Johan och Henrik Dahlberg med Björn Boström bakom mig. Den ordningen höll vi halva varvet, men inför den ”omöjliga” backen vinkade jag förbi Björn som snabbt gick om Henrik också. Jag tror Johan gick om Jesper precis innan backen också.

Första stigpartiet efter starten. Foto: GöranH

Innan start hade jag minskat trycket till ca. 1.6 bar både fram och bak, och det hjälpte tydligen till med greppet för jag lyckades ta mig uppför den ”omöjliga” backen. Henrik hade inte samma tur och jag kunde ganska enkelt gå om honom.

Resten av första varvet och hela andra varvet flöt på utan större problem. Johan och Björn låg först och ökade sakta på avståndet ner till Jesper och mig. Jag fick springa uppför den ”omöjliga” backen och tappade några meter på Jesper, men vid varvningen var vi jämsides. Efter första backen på det tredje varvet gick jag om Jesper. Jag öste på friskt för att skapa en liten lucka, och precis när jag var nöjd med luckan skymtade jag Johan framför mig. I det läget gick det inte att slå av på takten så jag fortsatte gå på max för att försöka täppa luckan.

Tyvärr gick det lite för fort för min hjärna så jag missade att svänga höger längst bort på banan. Jag hann åka ca. 50 meter innan jag insåg mitt misstag, men då hade Jesper redan hunnit ikapp och om mig. Jag försökte jaga ikapp igen men Jesper var för snabb och ökade sakta men säkert luckan.

Jag jagar Jesper i slutet på tredje varvet. Foto: GöranH

Det fjärde varvet var helt händelselöst för min del. Jag försökte hålla farten uppe utifall Jesper skulle göra nåt misstag, men i mål var jag hela 18 sekunder efter honom.

Sammanfattning

Förutom lite andnöd i början på första varvet (dålig uppvärmning?) och lite spökväxlingar så fungerade både kropp och cykel bra idag. Hade det inte varit för min onödiga omväg så hade jag gett Jesper en ordentlig match om andraplatsen. Mitt ghetto-riktade bakhjul höll sig ganska rakt trots att jag misshandlade det friskt, och jag kände inte alls av vaden som jag gjorde illa i söndags.

Idag är sista dagen med ordinarie pris för anmälan till Ränneslättsturen. Missa inte denna chans att spara pengar som ni kan lägga på roliga prylar istället!

Själv satsar jag stenhårt inför årets Ränneslättsturen. Banan passar mig bra eftersom den inte är så teknisk och har ganska korta backar. Kan jag pricka in toppformen samtidigt som det inte går alltför fort i tätklungan tror jag att fålla 1 finns inom räckhåll. Det krävs i så fall att jag är mindre än 13% efter vinnaren i mål. Att starta tillsammans med eliten resten av säsongen skulle vara riktigt roligt!

Det är också bara en vecka kvar på anmälan till Mörksuggejakten, så slå två flugor i en smäll när ni ändå är igång!

Jag tog vilodag idag för att låta vaden återhämta sig efter muskelbristningen igår. Istället för att träna så har jag meckat med mina tävlingshjul. Bakhjulet blev rejält snett när en pinne attackerade under Gästrikecuptävlingen i Högbo och har sedan dess stått oanvänt. Jag ska köpa ny fälg och nya ekrar och bygga om hjulet, men i väntan på att de sakerna anländer så provade jag idag Socker-Connys devis ”Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!”.

Fälgen hade redan tidigare fått en rejäl smäll som krävde ganska brutal ekerspänning för att räta upp. Eftersom det är en lättviktsfälg utan öljetter (NoTubes ZTR Podium MMX) så mår den inte alls bra av hög ekerspänning och man kunde tydligt se hur den buktade ut vid nipplarna.

Utan något att förlora så monterade jag idag bort fälgen från resten av hjulet och våldade ordentligt tills den började se rund och rak ut. Bland annat placerade jag fälgen liggandes med ena sidan på en tröskel för att sen försiktigt hoppa på den. Det tog ett tag och helt bra blev den förstås inte, men efter en halvtimmes jobb såg den ändå rak nog ut för att kunna riktas med lite mer normal ekerspänning.

Jag hade bara svarta mässingsnipplar hemma,
så hjulet blev lite tyngre och lite mindre ”bling”.

Jag passade på att köra dubbla pass idag. Först ett pass långa intervaller på cykeln mitt på dagen och sen ett pass löpning på kvällen. Mellan passen tvättade jag och åt en rejäl portion fiskgratäng.

Båda passen avslutades lite snöpligt. Först lyckades jag köra in en rostig säkerhetsnål i däcket under tredje intervallen på cykeln. Även om ingen luft läckte ut så rann all motivation ut i sanden. Sen drog jag på mig en liten muskelbristning i vaden med 500 meter kvar av löprundan, precis när jag var på väg att dra igång en lång spurt för att få ett jättefint nytt personligt rekord.

Jag sitter just nu med en TENS-apparat kopplad till min onda vad för att försöka få så mycket blodgenomströmning som möjligt. Förmodligen kommer inte detta påverka min cykling mycket alls, men jag tvivlar på att det blir någon mer löpträning den närmaste veckan.

Avslutar med en låt som alltid ger mig massor med energi.

Nu har jag varit fotomodell igen. Precis som förra året fanns Marathon Photos på plats under Lida Loop och knäppte kort på deltagarna. Jag tycker årets skörd på mig är klart sämre bildtekniskt än förra årets, men jag köpte bilderna ändå.

Strax efter start, jag är en jagad man.

Två action-bilder från loop 2 (tror jag).

Trött och glad efter målgång.

Att säga att jag var missnöjd med gårdagens pass är ingen underdrift. Visst kan jag skylla på att kroppen inte var fullt återhämtad sen Lida Loop eller att det började regna under passet, men det största problemet var att jag gav upp alldeles för jäkla lätt. Ska jag vara med och kriga om framskjutna placeringar i Långloppscupen kan jag inte ge upp så där lätt. Jag måste helt enkelt skaffa mig ett tjockare pannben!

Att ”visa lite pannben” eller ha ett ”tjockt pannben” var i lumpen synonymt med att bita ihop och inte ge upp även om man var både mentalt och fysiskt utmattad. En annan klassiker som jag fick höra några gånger när vi var ute och sprang var ”längre steg oftare Eriksson”. Samma befäl hade också en väldigt målande beskrivning av hur gascylindern på våra AK5:or skulle se ut efter vapenvård – ”den ska blänka som en nyknullad hundballe i månsken”. Norrlänningar, vilka uttryck de svänger sig med…

För att göra pannbenet lite tjockare så begav jag mig även idag till Bomhus-backen för att köra intervaller. Precis som igår ville jag ge upp en bit in i 4:e intervallen, men idag lyckades jag bita ihop och köra de 8 intervaller som jag hade lovat mig själv.

Efter 8 intervaller var jag rejält trött men hade ännu inte hunnit få några spy-känslor, så jag bestämde mig för att fortsätta ett tag till. Jag var 15 meter från slutet på 9:e intervallen när jag växlade in kedjan mellan kassett och ekrar. Det tog ett bra tag att få loss kedjan och sen tappade jag tyvärr motivationen att köra fler intervaller.

Dagens pass har återställt lite av det självförtroende jag förlorade igår. Det vore bra om jag hade motivation och självförtroende nog att köra ett riktigt tufft långpass i helgen. Just nu lutar det åt nåt varv vid Testebovallen plus snabbdistans imorgon, ett pass löpning på fredag, vilodag på lördag och nåt långt och skitjobbigt på söndag. Kroppen och vädret får bestämma hur det blir.

Efter gårdagens slappande och återhämtning så har kroppen och knoppen känts ganska bra idag. Det är egentligen bara vaderna som varit lite ömma, så den planerade löpturen utgick och istället bestämde jag mig för att köra intervaller i Bomhus-backen på plastraketen.

Det visade sig dock ganska snabbt att jag idag var ovanligt vek mentalt och redan efter 3 intervaller gav jag upp och rullade hem. Jag satt och svor åt mig själv hela vägen hem för det kändes verkligen som en bortkastad träning. Det hade varit mycket bättre att sitta hemma och peta sig i naveln och spara energin och motivationen till ett rejält pass imorgon. Nu är risken stor att även morgondagens pass blir halvdant.

Jag behöver verkligen sällskap när jag ska köra intervallpass, annars är risken stor att jag viker ner mig alldeles för tidigt. Någon som vill köra intervaller med mig? Hör av er!!!

Det är knappt tre veckor kvar till Ränneslättsturen och jag skulle vilja hinna med en hel bunt hårda pass för att trimma formen ytterligare ett snäpp. Jag trodde inte innan säsongen att jag skulle ha en chans att bli uppflyttad till fålla 1 i Långloppscupen, men eftersom jag bara var ca. 4 minuter från den gränsen på Lida Loop så har hoppet väckts. Det krävs att jag kör på max samtidigt som det går lite långsamt för tätklungan, men det är inte längre en omöjlighet. För att bli uppflyttad behöver jag vara mindre än 13% efter vinnaren.

Idag har jag bara tagit det lugnt, tvättat lite och kört ett kort återhämtningspass. Jag passade på att ta en semesterdag så jag kunde sova ut ordentligt och smälta intrycken från gårdagens lyckade tävling.

Cykeltidningen Kadens har lagt upp ett videoreportage från tävlingen som är ganska bra. Här är en direktlänk till den artikeln: Film från Lida Loop

Jag har också passat på att anmäla mig till Ränneslättsturen. Anmälningstiden går inte ut förrän den 22:a, så det är gott om tid innan det blir dyrare med efteranmälningsavgifter och liknande. Passa på! Tror jag lyxar till det och bor på Hotel Ullinge precis som förra året. Det ligger lite avsides, men det var vackert och lugnt där.

Idag har jag varit till Stockholm och kört Lida Loop. Jag slutade 12:a i H30-klassen på tiden 2:44:35, vilket är 15.7% efter Magnus Darvell som vann. Jag satte nytt personligt rekord både i procent-efter-vinnaren och placering-i-H30. På Ränneslättsturen förra året var jag 19.9% efter vinnaren, och på Långa Billingeracet för en månad sen så kom jag på 19:e plats. Det är alltså ganska ordentliga putsningar av rekorden jag gjort idag och jag är oerhört nöjd med min insats. Att jag dessutom för första gången i min långloppskarriär undvek tjejdäng var som grädde på moset.

Notisen i träningsjournalen finns här: Lida Loop 2010

Här nedan följer en lång sammanfattning av dagen. Tyvärr har jag bara en bild att bjuda på.

Så här glad blir jag av en 12:e plats i H30.

Förberedelser

Jag sov ut riktigt ordentligt igår och tog mig knappt utanför lägenhetsdörren på hela dagen på grund av det tråkiga vädret. Det betydde att när kvällen kom så var jag inte det minsta trött, och klockan hann bli strax efter ett på natten innan jag kom i säng. När jag väl hade lagt mig så var det ändå omöjligt att somna eftersom kroppen gick på högvarv (lite för mycket kolhydrater sent på kvällen), dessutom snurrade en massa tankar i skallen. Jag sov riktigt uselt och vaknade flera gånger under natten och kallsvettades. När klockan ringde 06:00 så kändes det som om jag inte hade sovit alls.

När jag putsade på cykeln sent igår kväll upptäckte jag att det letat sig in ett tjockt grässtrå mellan däcket och fälgen. Jag ställde mig då, 22:30 dagen före racet, och Stansade om bakhjulet. Proceduren gick som tur är ganska smärtfritt även om det som alltid blir lite kladdigt när man leker med latexgegga.

Själva resan som jag gjorde tillsammans med Magnus ”Gaastra” Eriksson gick bra och vi var på plats i god tid. Vi hade lite tur och fick parkera framme vid Lida vilket jag aldrig fått göra förut. Jag bestämde mig på plats att för första gången köra ett långlopp utan vattenryggsäck.

Starten

Jag startade från fålla 2 och fick en hyfsad start. Kom hela vägen upp till den sista ”knixen” i slalombacken innan någon framför strulade så jag tvingades hoppa av. Sprang den sista biten upp och var mycket snabbare över krönet än jag varit tidigare år. Inne på motionsspåren gick det fort som vanligt och jag hittade en bra nivå som gjorde att jag långsamt avancerade genom fältet utan att dra på mig alltför mycket syra. Planen var att ligga ganska långt fram när det blev teknisk stig för att slippa de värsta köerna. Jag åkte jämt med Johan Östblom (som hade en pissdag och bröt senare, migrän tror jag) på motionsspåren och såg Jesper Hjortsberg framför mig då och då.

Loop 1

Jag strulade till det lite vid den första tekniska svårigheten, stenarna/hällarna efter en dryg mil där det alltid blir kö. Först såg det ut som om det skulle flyta på, men så var det nån som fick stopp vilket utlöste en kedjereaktion. Jag var snabb att klicka ur och börja springa med cykeln, precis enligt plan. Dock ingick det inte i planen att vaderna skulle börja krampa och att jag skulle ha svårt att komma in i kön igen. Tappade en handfull placeringar och blev lite orolig när vaderna började krångla så tidigt. Placeringarna tog jag dock snart tillbaka, och krampkänningarna försvann efter några minuter.

Mellanpartiet av loopen gick riktigt bra och jag plockade många placeringar. Det verkar som om jag, trots mina dåliga testresultat, är ganska snabb uppför kortare backar. Jag vet också sedan tidigare att jag har bra fart på platten jämfört med de som brukar få samma sluttider som mig.

Med bara någon minut kvar av loopen lyckades jag sätta mig så hårt på sadeln att den ändrade vinkel. Det tog mig ca. 40 sekunder att justera tillbaka sadeln, men sen när jag skulle upp på cykeln igen så strejkade vaderna och jag fick stanna till och snabbstretcha dom. Totalt stod jag stilla i 1 minut, och under den tiden passade Jesper Hjortsberg på att köra om mig.

Loop 2

Den andra loopen flöt på oväntat bra för mig trots att det är den mest tekniska på banan. Tyvärr lyckades jag ”burpa” framhjulet halvvägs in i loopen och med 5 minuter kvar på loopen blev jag tvungen att stanna till och fylla på luft för att kunna styra cykeln. Jag kunde i alla fall själv välja lämplig tidpunkt och plats för stoppet vilket hjälpte lite. Det tog mig 1:15 att få i tillräckligt med luft för att kunna fortsätta. Denna gång åkte både Jesper och Henrik Dahlberg om mig medan jag stod still. Det kändes frustrerande att tvingas jaga ikapp samma personer ytterligare en gång, men så är det när man inte har koll på utrustningen.

Loop 3

Jag varvade samtidigt som Ann Berglund och fick då reda på att hon var tvåa i damklassen och att ettan bara var 36 sekunder framför. Jag började genast fantisera om att kanske slippa tjejdäng, men Ann var stark och jag låg länge i samma grupp som henne. Efter 5-6 kilometer lyckades jag dock få en lucka som snabbt växte och det dröjde inte länge innan jag var ikapp nästa lilla grupp där Martina Thomasson låg. Hon körde på riktigt hårt och detsamma gjorde de tre eller fyra killarna som låg i samma grupp. Jag hade fullt upp med att hänga på dom, men i en liten uppförsbacke på en grusväg så ville helt plötsligt ingen dra. Jag som låg sist såg att det började gå långsamt och öste då på allt vad jag hade. Jag fick direkt en lucka och det verkade inte som om någon brydde sig om min ”utbrytning”.

På grusvägen över de sista öppna fälten såg jag en grupp om 4 åkare framför mig. Jag lyckades minska avståndet något, men när vi gick in på stigen efter parkeringen så vred tre av åkarna upp farten ordentligt. Den fjärde (en H40-åkare) tappade snabbt kontakten och jag kunde utan problem gå om honom. De andra tre kunde jag dock inte göra något åt utan de gick i mål cirka 30 sekunder före mig.

Efter loppet

Jag fick en trevlig pratstund med Per Kumlin i målområdet (5:a i H30), hejade på Jesper Dahlström och Micke Salomonsson, och diskuterade kungen och massmedia med Pontus ”Pumpen” Johansson i duschen.

Vi hade tur med vädret, banan var ganska torr och arrangemanget var som alltid jättebra. Det har helt enkelt varit en riktig höjdardag!

Jag sitter för närvarande och tillber vädergudarna. Det har regnat hela dagen här i Gävle och jag hoppas verkligen vi slipper den typen av regn imorgon under Lida Loop. Får man tro SMHI och YR så slipper vi regn under loppet, men med tanke på hur ofta de har fel så har jag bett några böner.

Dagen har varit väldigt händelselös. Jag hade tänkt köra ett kort pass vid Testebovallen för att väcka kroppen, men det ihållande regnet och kylan gjorde att jag höll mig inomhus istället. Det kanske var tur i oturen, för enligt min pulsklocka så hade jag nåt skit i kroppen i morse när jag vaknade.

Jag har under dagen passat på att kolhydratladda lite. Förutom vanlig nyttig mat har jag festat loss på mandelkubb med mjölk i två omgångar samt smaskig glass från Ben & Jerry’s.

Jag har även köpt på mig dopningsmedel inför morgondagen. Tårtdopning är än så länge ganska nytt, så jag vet inte vilka sorter som fungerar bäst och hur man ska dosera dom. Imorgon kommer jag dopa mig med jordgubbsbakelser från Olssons Bröd. Planen är att dosera en bakelse efter frukost och ytterligare en när jag är framme vid Lida friluftsområde.

Nu återstår packning av ombyteskläder och lite putsning av kedjan innan det är dags att krama kudden. Jag blir upphämtad 07.15 av Magnus ”Gaastra” Eriksson, så jag hoppas kunna sova innan midnatt.