Igår kväll födde min fantastiska sambo en liten flicka på 3454 gram och 48 cm. Hon tittade ut en vecka tidigare än planerat men allt gick jättebra. Vi blir kvar på BB nån dag för säkerhets skull.
Vi har inte bestämt något namn än men vi har några alternativ som vi gillar.
På lördag smäller det, årets första träningstävling går av stapeln vid Testebovallen. Läs mer på Gästrikecupens hemsida: Träningstävling på lördag
Vissa partier vid Testebovallen kräver fortfarande dubbdäck som ni ser, men vi drar banan så att det går att köra med sommardäck.
Dagens träning blev ett 2-timmars pass vid Testebovallen och Skidstavallen. Det finns mycket positivt att säga om dagen men jag låter bilderna nedan tala för sig själva istället. Som ni kanske ser tog jag en sväng på stök-rundan vid Skidstavallen, i alla fall delar av den. Underlaget var väldigt varierande men med bra dubbdäck gick det att cykla nästan överallt.
En annan positiv sak med dagen var att vevpartiet inte krånglade. De senaste gångerna jag varit ut har ena vevarmsbulten envisats med att gänga ur sig själv. När vevarmen inte sitter hårt fast i axeln så slits infästningen snabbt och jag trodde det redan var för sent, men efter att ha kladdat på löjligt mycket gänglåsning igår så verkar det faktiskt hålla.
Igår var jag ut och njöt en stund av solskenet samtidigt som jag skrämde livet ur folk och fä med mitt skäggiga ansikte. Det blev ett riktigt fint stigfinnarpass i Bomhus där jag hittade flera bra ställen att öva teknik på.
Mindre bra var att vevpartiet fortsätter krångla. Vänster vevarmsbult gängar ur sig trots att den sitter bra. Jag ska kladda på en överdriven mängd gänglåsning för att se om det hjälper. I värsta fall har jag stål-epoxi kvar sen förra gången vevpartiet strulade. Den gången slutade det inte så bra, men jag vet vad jag gjorde för fel.
Solen, regnet och blåsten gör processen kort med den is och snö som finns kvar i naturen här i Gävle. En vecka till med sånt här väder så behöver man inte ens dubbdäck vid Testebovallen.
Förberedelserna fortsätter inför det nya liv som väntar mig och Henna i mitten på april. Vi fyndade just en bilbarnstol på Blocket som förhoppningsvis är lika praktisk och säker som produktbeskrivningen påstår.
Jag kan rapportera att det redan nu går att cykla tävlingsbanan vid Testebovallen. Det ligger en del is och snö kvar på sina ställen men med dubbdäck är det inga problem. Man kan inte räkna med några rekordtider men det är ändå riktigt roligt.
Sanatoriebacken är som vanligt ganska torr och fin även om det även här ligger kvar lite is. Har man tungan rätt i mun går det att ta sig upp även med odubbade däck.
Dagens träningspass blev lite kortare än planerat eftersom ena vevarmsbulten började gängade ur sig. Tyvärr hade jag ingen 10 mm insexnyckel med mig så det var bara att styra hemåt i lugn takt för att undvika totalhaveri.
Livet har en förmåga att jävlas med mig ibland. Den senaste månaden har varit ovanligt jobbig av flera anledningar, men nu är det dags att sparka liv i bloggen och min träning igen.
Dagens tur blev kort men intensiv. Motvind och snömodd pressade upp medelpulsen väldigt effektivt. Som grädde på moset tog jag mig en tur uppför Bomhus-backen vilket fick pulsen att tokrusa. Från toppen av backen hade jag en härlig utsikt i vårsolen och passade på att leka lite med panorama-funktionen i min telefon.
Notisen i träningsjournalen: 2012-02-21 Cykling
I söndags kände jag mig frisk och vågade mig på att träna, i måndags var den allmänna sjukdomskänslan tillbaka med lätt feber och en krånglande hals och näsa. Det är inte så roligt att fira 40-årsdagen när man är sjuk, men det finns inte mycket jag kan göra åt det.
Jag har varit till hälsocentralen idag där de tog halsprov och kollade sänkan. Några bakterier hittade de inte så mitt problem tycks vara ett envist virus. Förhoppningsvis blir jag snart bättre så jag kan komma igång med träningen igen. För att göra saker och ting lite extra jobbiga så är jag mitt inne i en flytt. Jag och sambon ska flytta till en lägenhet i Bomhus som ligger lite lugnare till.
Idag fyller jag alltså 40 år – tjohoo! Jag är halvvägs in i livet, i alla fall statistiskt sett, och har hunnit med ganska mycket. Förhoppningsvis hinner jag med minst lika mycket till de närmaste 40 åren!
Efter en seg och långdragen förkylning vågade jag mig idag äntligen ut på en kort cykeltur. Vädret var toppenfint med sol och nån plusgrad. Det märktes att jag knappt rört mig på en vecka för pulsen sköt i höjden så fort jag tryckte på det allra minsta.
Eftersom jag inte ville stressa kroppen blev det lite teknikträning och planlöst stigsnurrande i skogen mellan Sätra och Stigslund. Det var hur skoj som helst men det kändes lite ovant när det blev tekniskt svårt.
