I löpning, liksom i cykling, är kroppsvikten en begränsande faktor för hur fort man kan ta sig fram. Saknar man dessutom löpteknik (och åkteknik) så ger en viktminskning extra stora fördelar. Idag drog jag nytta av min nya lägre vikt och putsade mitt personliga rekord på Sätra-rundan med hela 96 sekunder. Det tog mig 31:31 min att springa 7.6 km vilket betyder 4:08-tempo, inte illa pinkat för nån som inte gillar att springa.
Här är notisen i träningsjournalen: Sätra-rundan 2010-08-01
Det är nära att jag kan fira -50 nu. I morse visade vågen först 83.9 kg, men för att vara säker vägde jag mig två gånger till och då visade den 84 blankt. Jag får vänta nån eller några dagar till med firandet. Här är ytterligare en bild från veckan innan toppnoteringen på 133 kg.
Dagens träning blev framflyttad någon timme eftersom magen var alldeles fyrkantig efter den goda middag som jag och tjejen lagade (grillad kycklingfilé med klyftpotatis och tzatziki samt marrängsviss till efterrätt). Jag kom inte iväg förrän 20.00, men eftersom vädret var fint blev det ett trevligt pass ändå.
Tog en sväng norr om stan och åkte för första gången ut på Eskön med cykel. Det är riktigt fint därute och det går att snurra runt några kilometer om man vill förlänga passet lite. Stannade till och provade fota lite i motljus med mobilen. Blev ganska hyfsat tycker jag.
Solnedgång på Eskön
Eftersom jag körde sönder plastraketen i onsdags så passade jag idag på att skruva ihop min gamla cykel. Den har varit nedplockad i smådelar i väntan på en gaffel som inte läcker olja som ett såll. Det verkar dock som om den nu är tom på olja för den läcker inte speciellt mycket längre.
Gamla cykeln
Jag slängde upp den på vågen innan jag gav mig ut och blev lite förvånad att den ”bara” vägde 10.5 kg, men är gaffeln tom på olja kan det till viss del förklara vikten.
Kort ”innehållsförteckning”: Gary Fisher Ziggurat ram (2004), RS Judy gaffel (1998?), XTR970 vevparti, Eggbeater SL pedaler, XTR Shadow RD, XT FD, KMC X10SL kedja, PRO Vibe 7S sadelstolpe, Selle Italia SLR XC sadel, Bontrager styrstam, PRO styre, Bontrager barends, Avid BB7 bromsar med Speed Dial SL handtag, LX växelreglage
Hjulen är mina träningshjul vilket betyder: DT Swiss 240s nav, DT Competition ekrar, mässingsnipplar, NoTubes Olympic fälgar (med gul tejp och Olympic ventil), Race King 2.2 Supersonic med Stans latexgegga, Ashima AiRotor 160 mm fram och Alligator Windcutter 140 mm bak, Tune snabbkopplingar
Det blev bara ett kort träningspass idag med ett snabbt varv vid Testebovallen. Cykeln kändes ganska okej förutom gaffeln som var helt bedrövlig och bakväxeln som är i desperat behov av ny vajer och nytt hölje. Gaffeln är inte mycket att göra åt annat än att köpa en bättre begagnad. Hade en på gång från Henrik ”foxic” Dahlberg men styrröret var lite i kortaste laget så köpet rann ut i sanden. Vajer och hölje har jag hemma men jag ville inte byta innan jag visste om jag skulle stå ut med cykeln.
Visst märktes det att cykeln var tyngre, men det som irriterade mig mest (förutom gaffeln) var växelreglagen. Skillnaden mellan gamla LX-reglage och nya XTR-reglage är enorm. När man väl vant sig med multi-release, instant release och att kunna växla både upp och ner med tummen så känns det verkligen fattigt med LX-reglagens mycket begränsade funktion.
På väg till Testebovallen mötte jag en Google Street View bil som höll på och parkerade vid vårdcentralen. Räkna med nya fräscha bilder av Strömsbro i Street View inom en snar framtid.
Google Street View bil
En tjockis har försvunnit och det enda han lämnade kvar var ett par jeans. Hittar ni honom vore jag tacksam om ni inte lämnar tillbaka honom, han var jobbig att bli av med.
Tjockis fotad julen 2005 och jeansen han lämnade kvar
Pigga ben, bra väder, rolig bana och ganska många startande i seniorklassen. Det var som upplagt för en härlig Gästrikecup-tävling i Järbo ikväll. Tyvärr tog min tävling slut redan innan den hade börjat då vevpartiet gav upp på uppvärmningsvarvet. Ett nytt vevparti är beställt, synd att det inte hann komma i tid.
Jag bjuder på två bilder och en liten film från kvällens start. Det hade varit roligt att stanna kvar och fota/filma lite vid målgång också, men jag var så irriterad och less att jag mest bara ville hem och deppa.
Innan start
En liten film jag tog med min telefon
Tog en sväng till Testebovallen ikväll för att leta reda på mina sprättben. Jag lyckades till och med fånga dom på film! Hoppas jag får med mig dom till Järbo imorgon kväll, då kan det bli roligt.
Filmat med min Samsung Galaxy S.
Backen som jag och Magnus körde intervaller i för några dagar sen är ganska flack. Runt 80 höjdmeter fördelade på knappt 1.4 km är inte speciellt respektingivande, ändå känns den både lång och jobbig när man är där. Den långa grusvägsbacken vid Lenåsberget är ungefär 140 höjdmeter på 3.3 km, inte heller det speciellt respektingivande men ändå så jobbigt.
Jag reflekterade över detta när jag läste om Mikael S Flockharts äventyr vid Col du Tourmalet. 1400 höjdmeter fördelade på 19 kilometer låter lite häftigare. Iofs kör man inte intervaller uppför den backen, men ändå.
Nu ska jag ladda lite inför dagens träning. Vädret har skärpt till sig jämfört med igår så jag tänkte passa på att köra ett distanspass. Blir nog den vanliga turen runt Gårdskär, Marma och Åsbo. Antalet höjdmeter på den turen går förmodligen att räkna på ena handens fingrar.
Idag har det inte varit någon bra dag för mig. Först vaknade jag sent utan att känna mig utvilad och med ett lätt ”tryck” i bihålorna. Sen lyckades jag dra av ena vevarmsbulten till mitt vevparti när jag skulle byta framväxel. Som grädde på moset känner jag mig dessutom osäker på om min nya framväxel verkligen är tillräckligt stabil för att jag ska våga köra med den.
Jag har också hunnit vara till Ikea med tjejen och fick trängas med tusentals andra. Vi hittade i alla fall det vi letade efter plus ett billigt litet impulsköp (ett ”bord” att ha mellan benen och bärbara datorn för att få bättre sittställning och mindre värme för 39 kronor). Istället för att köa för maten på Ikea tog vi en sväng till Sandviken och åt på Bistro Oden.
Som synes har jag lyckats dra av vevarmsbulten på vänster sida. Det är samma sida som jag haft problem med hela tiden där jag för ett tag sen limmade fast vevarmen med stål-epoxi. Förmodligen letade sig en del lim in till bultens gängor, jag snålade nämligen inte med limmet, och när jag idag skulle skruva ur bulten så gick det åt h-vete. Bultarna för höger och vänster sida är olika, och det är bara den på vänster sida man kan använda som avdragare. Jag hade således ett jätteproblem, inte nog med att bulten var av, jag hade inte heller något sätt att avlägsna höger vevarm.
Lösningen blev att modifiera den andra bulten genom att slipa den tills den fungerade som avdragare. Det tog en jäkla tid, men till slut lyckades jag få loss vevarmen så jag kunde byta framväxeln. Den stora frågan nu är om vänster vevarm sitter fast med bara stål-epoxi eller om den kommer ramla av när jag minst av allt vill det?
Det känns surt att köpa ytterligare ett vevparti i år, men med tanke på hur sargat det här är så kanske det är lika bra. KCNC-partierna är inte jättedyra, men man kan göra mycket annat roligt för 3000 kronor.
Sen jag körde sönder min Sram XX framväxel för drygt tre veckor sen har jag kört med en moddad XTR E-typ växel. Den har fungerat helt okej men den har tre nackdelar:
Enklast hade varit att beställa en ny Sram XX framväxel, men mitt förtroende för den växeln är inte på topp just nu. Istället har jag köpt en Dura-Ace 7900 framväxel, en Mcfk-klämma och en Speen-adapter.
Som synes blir det ganska lätt och växeln fungerar alldeles utmärkt på en vanlig 2×9 (eller 2×10) drivlina utan modifieringar. När jag väl hade monterat och justerat den blev jag dock lite skeptisk. Kolfiberklämman känns lite vek och jag undrar vad som händer när man får chainsuck eller liknande på ett långlopp. Går den i småbitar så är det bara att bryta vilket inte alls skulle vara roligt.
Jag hoppas vädret är lite bättre imorgon så jag kan ge mig ut och testa den.
Gavlegårdarnas bredband är nere – igen. Suck! De skröt förut på sin hemsida om hur förträffligt bra deras bredband är. Som tur är det skrytet borttaget nu, för den här månaden hade jag tagit det som ett direkt hån. Förutom ett mega-avbrott på drygt 5 dygn(!!!) så har nätet varit nere tre gånger till den senaste tiden.
I samband med mega-avbrottet så ringde jag frenetiskt till Gavlegårdarna för att försöka få tag på någon som kände det minsta lilla ansvar för deras nätverk. Jag blev gång på gång lovad att någon skulle ringa upp mig, men det hände förstås aldrig.
Två veckor senare, efter ytterligare ett dygnslångt avbrott, blev jag uppringd av Ulf Gustafsson som är IT-chef på Gavlegårdarna. Jag antar att han ringde runt till de som klagat mest för att visa att de faktiskt brydde sig lite. Han sa också att han skulle återkomma med information om hur jag skulle kompenseras för all nertid.
Jag undrar hur långt detta avbrott blir. Det startade efter att supporten stängt, så att nån personal ringts ut innan alla tog helg är inte troligt. Det lutar åt ännu några dagar med långsam och opålitlig mobilsurf.